Enligt forskningen har transkvinnor en fördel inom idrott

Nyheten om att den nyazeeländska tyngdlyftaren Laurel Hubbard i praktiken kvalificerat sig för OS i Tokyo blåste nytt liv i diskussionen om transkvinnor i idrott. Hubbard, som byttte kön då hon var 35 år, blir den första transkvinnan som tävlar i OS.

Diskussionen grundar sig ofta på transfobi, stereotypier, fördomar och generaliseringar. Det är därför skäl att gå igenom vad forskningen säger om transkvinnor inom idrott. Den här texten kretsar framför allt kring transkvinnor, eftersom transmän inte har gjort ett likadant intryck i tävlingskategorierna för män.

Hubbard har genomgått hormonbehandling för att uppfylla den internationella olympiska kommittén IOK:s krav för transkvinnor som tävlar i kvinnornas kategori. Enligt IOK:s riktlinjer behöver en idrottsutövare som bytt kön inte genomgå en könsoperation. Däremot måste en transkvinna genomgå hormonbehandling för att sänka sin nivå av testosteron, det manliga könshormonet, till mindre än 10 nmol/l i minst tolv månader för att vara kvalificerad att tävla. Internationella friidrottsförbundet World Athletics har ett strängare krav: testosteronnivån måste vara under 5 nmol/l. Riktlinjerna gäller också för personer med avvikande könsutveckling (DSD) som vill tävla som kvinnor.