Provtagningen i skärgården visar på oroande utveckling – "Går i helt fel riktning"

"Grumligt vatten, algblomning och simförbud" kan vara temat för vår framtida skärgård. Vattenprover som tagits regelbundet sedan 1960-talet visar entydigt att havets tillstånd har försämrats, säger forskaren Emil Nyman.

Forskarassistent Anna Kangas och biträdande forskare Markus Lauha samlar vattenprover som förs till två olika labb i Helsingfors.
Ombord på båten Rapu finns ett urval av långa plaströr, djupa håvar och små glasflaskor med nummeretiketter. Det här är forskaren Emil Nymans arbetsenhet då han åker ut och tar vattenprover i Helsingfors skärgård.
– Det är inte alltid lika trevligt att åka ut och ta prover som i dag, konstaterar han i sommarvärmen.
Prover tas med jämna mellanrum året om. Med sig har Nyman biträdande forskaren Markus Lauha och forskningsassistenten Anna Kangas, som sköter provtagningen då Nyman håller båten på plats vid de elva olika stationerna.
Markus Lauha sänker vattenprovtagaren till tiotals meters djup för att samla prover till labbet.
– Vattenprover har tagits konsekvent sedan 1960-talet, vilket är ganska enastående. Vi försöker följa samma riktlinjer med endast några få förändringar som gör processen lite modernare, berättar Nyman.
Kangas har en app på sin telefon där hon samlar uppgifter om proverna. Bland annat vädret vid provtagningstillfället skrivs upp, eftersom vinden kan påverka vad vattnet på en station har i sig. Proverna skickas sedan direkt till labbet som undersöker kvaliteten.
– Ett av våra mål är att sammanställa alla data så att allmänheten kan få en mer övergripande bild av vad som sker med kustvattnet, säger Nyman.
Emil Nyman (till vänster), Anna Kangas och Markus Lauha besöker stationer som finns västerut ända till Kyrkslätts skärgård.
Enligt Nyman har många aldrig upplevt hur havet ser ut i sitt naturliga tillstånd då det är rent och friskt. Därför har vi kanske vant oss vid grumligt vatten och algblomning. Övergödningen och föroreningen som förorsakar detta är dock inte normala.
– Vi har märkt att vattenkvaliteten under de senaste åren har börjat gå i helt fel riktning. Situationen är inte katastrofal men vi kommer inte att ha chansen att ändra på saken för evigt, säger han.
Jordbruk och skogsbruk bidrar stort till övergödningen men urbana miljöer har ökat belastningen ytterligare. Till exempel i Helsingfors byggs det ständigt mycket nytt, naturlig kust görs om till onaturliga stränder och dessutom är båttrafiken livlig.
– All sådan mänsklig aktivitet stör havets förmåga att återhämta sig, säger Nyman.
I huvudstadsregionen gäller det ta hand om reningen av dagvatten som släpps ut i havet och att koncentrera båttrafiken genom att flytta ut båthamnar från grundare vikar till öppnare områden, enligt Nyman.
Forskaren Emil Nyman är oroad över att många verkat ha vant sig vid den försämrade havsvattenkvalitén.

Bortglömda bovar

En ytterligare faktor bakom havets nuvarande tillstånd är att många små källor med mindre utsläpp förbises. Fram tills bara några år sedan fanns det inte mycket data om hur vattenkvaliteten påverkas av dem.
Vatten- och klimatvårdsföreningen Pro Litore och Hangö stad var de som började kartlägga hur mindre utsläpp försämrar havsvattenkvaliteten i grunda kustnära vatten. För ett år sedan anslöt sig Helsingfors stad till samarbetet och nu jobbar de intensivt för att fler ska bli medvetna och därmed kunna hjälpa.
– Individernas insatser är alltid viktiga. Man kan delta som frivillig i olika föreningars verksamhet, stödja organisationer ekonomiskt och inte minst rösta på miljömedvetna politiker, säger Nyman.

ANDRA LÄSER