David Bowie var rädd för döden

David Bowie kunde som ung inte föreställa sig att han skulle bli både berömd och en stilikon. När han väl var superkänd valde han att dra sig undan offentligheten så gott det gick.

"Att vara berömd är som att vara en guldfisk i en genomskinlig skål", lyder ett av Bowies utlåtanden om berömmelsens förbannelse. Men mycket viktigare är detta:

– Min fasta uppfattning är att det är farligt för en konstnär att försöka uppfylla de förväntningar som ställs på hen.

När beskedet om att kameleonten, magikern och rockens ständige förnyare avlidit, kablades ut i januari 2016, sörjde miljoner fans världen över, inklusive undertecknad.

Ändå borde nyheten om att David Bowie dött i cancer inte ha varit någon överraskning. På den sista musikvideon, Lazarus, som släpptes på Bowies födelsedag tre dagar före hans död, ser vi en dödsmärkt man. Alla kan se att slutet är nära.

Den oundvikliga döden är förstås närvarande också i den fina dokumentären David Bowie – The Last Five Years som ingår i Yle Teemas Bowie-special i kväll.

Filmen ger mera än den lovar eftersom här ingår tillbakablickar på Bowies magnifika, fem decennier långa karriär med flera intervjuer med honom, för att inte tala om alla konsertsnuttar.

Men framför allt medverkar de musiker Bowie arbetade med under de sista drygt tio åren av sitt liv samt producenten Tony Visconti.

Stora delar av det material som ingår har aldrig visats offentligt tidigare.

David Bowies sista världsturné blev Reality åren 2003-2004. Turnén fick ett abrupt slut i juni 2004. tidigare än beräknat, då Bowie drabbades av en lindrig hjärtattack och fördes till sjukhus. Därefter följde sju år då Bowie i tysthet arbetade på nytt material, det som resulterade i cd:n The Next Day.

Bandmedlemmarna vittnar om ett hemlighetsfullt mejl som plötsligt nådde dem och om ett sekretessavtal som de fick skriva under i studion.

Den Bowie som mötte dem var tydligen samme gladlynte man många av dem hade saknat men också en man som erkände att han hade åldrats och som gärna använde tofflor. Mystiskt nog bar han ofta en t-tröja med texten Song of Norway. Tröjan är en blinkning till den första stora kärleken – en balettdansös som lämnade honom medan hon arbetade med musikalen Song of Norway.

Where Are We Now? är en av många fina låtar på The Next Day. I låten återvänder Bowie till den stad som kom att få en avgörande betydelse för hans kreativitet – Berlin.

Bowie kom till Berlin i slutet av 1970-talet och fick njuta av en frihet han inte förunnats tidigare i sin karriär. Dessutom blev han kvitt sitt drogmissbruk.

Albumet The Next Day utkom i mars 2013 och blev en omedelbar framgång. Bowie beviljade inga intervjuer i samband med skivsläppet.

Sorgligast, och mest gripande, i dokumentären är förstås att följa med hur David Bowie, trots en envis kamp, tvingades kapitulera för cancern.

Bowie ville inte dö förvissad om att något viktigt hade blivit ogjort. Drömmen om en musikal närde han sedan tonåren och musikalen Lazarus förverkligades trots att Bowie inte kunde vara så närvarande i arbetet som han hade önskat.

På foton från repetitionerna av Lazarus ser vi en tunnhårig och mager, men koncentrerad, Bowie.

I samband med att repetitionerna inleddes avslöjade Bowie för första gången att han hade cancer. Samtidigt pågick inspelningarna av det som kom att bli hans sista album, Blackstar,

– Beskedet om cancern var en total överraskning. Bowie såg lite rädd ut när han gav mig budet, berättar videoregissören Johan Renck.

Johan Renck, alias Stakka Bo, regisserade videon till Lazarus.

Sitt sista offentliga framträdande gjorde David Bowie i samband med premiären på Lazarus i december 2015, en månad innan sin död.