Vid årsskiftet trädde sexualbrottsreformen i kraft och i dag är tredje dagen av en ny era. Nu sker ett paradigmskifte och äntligen stärks den sexuella självbestämmanderätten. Förenklat kan man säga att den nya sexualbrottslagstiftningen bättre ser kvinnor som subjekt med en vilja som räknas, medan det tidigare funnits en större risk att kvinnor objektifieras. Sexualbrottsreformen är oerhört viktig och är ett stort steg framåt för jämställdheten.
Från och med den 1 januari är det ett nytt kapitel i strafflagen som tillämpas. Den största förändringen när det gäller sexualbrotten är att det nu är centralt om personen som är föremål för en sexuell handling deltar av fri vilja eller inte. Under många år har röster inom i synnerhet kvinnoorganisationerna höjts för att våldtäkt ska definieras utifrån bristande samtycke. Från och med årsskiftet är det verklighet. Tack till alla som jobbat för förändringen!
En av de mest centrala ändringarna som trädde i kraft är att den som har samlag med en person som inte deltar frivilligt ska dömas för våldtäkt. Nu är det alltså i strafflagen stadgat att det krävs frivillighet av parterna för att det ska vara fråga om sex och inte våldtäkt.
Genom den reform som trätt i kraft vid årsskiftet stärks skyddet för barn, bland annat genom införandet av de nya brottsbenämningarna våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn. När det gäller ändringarna i sexualbrottslagstiftningen omfattar sexuellt antastande också andra handlingar än sådana som inbegriper beröring. Olovlig spridning av sexuell bild är nu ett straffbart sexualbrott.
När synen på sexualbrott ändras i lagen så här märkbart ges goda förutsättningar för en attitydförändring och för att antalet sexualbrott på sikt ska minska. Nu blir det också tydligare var skulden hör hemma – den ligger alltid hos förövaren, aldrig hos offret.
Den 1 januari var en stor dag! Trots det är vi tyvärr inte i mål. Nu behöver information om reformen fortsätta spridas, vi behöver alla vara medvetna om den. Det behövs också mer utbildning inom polisen och rättsväsendet för att garantera kompetensen. Vidare behöver sexualundervisningen, inklusive behandlingen av samtycke, utvecklas. Därtill behöver resurserna till polisen och rättsvården vara tillräckliga. Under pågående regeringsperiod har resurserna ökat och den utvecklingen måste fortsätta!
Anita Westerholm, ordförande, Svenska kvinnoförbundet