Krönika: Jag är trött på konsensusjakt och ekokammare – ge mig en ordentlig politisk match

För ett tag sedan slog det mig att jag sällan eller aldrig diskuterar politik med mina vänner eller i min närmaste krets. För att vara ärlig: jag diskuterar så gott som aldrig politik så att motparten och jag skulle vara av olika åsikt. Och jag kan tycka att det är lite tråkigt.

Riksdagsvalet är trots allt ett val. Vi ska välja mellan de alternativ som finns. Hur ska samhällets resurser fördelas när välfärdens pengar tryter? Vad är viktigt? Vad vill du inte ge upp? Hurdant samhälle vill du att dina barn ska leva i? Hur ska deras skola och dagis se ut? Hur ska socialskyddet se ut? Hur ska beskattningen se ut? Miljö- och klimatåtgärderna? Det är det här som det slutligen handlar om.

Vi alla har ju värderingar och åsikter, men av någon orsak tycks vi i Finland leva som om det skulle vara en dålig sak att vara av olika åsikt. Som att det skulle leda till katastrof om man hamnar i konflikt. Varför?