Skära eller inte skära? – Så ser experterna på den statsekonomi som nästa regering ärver

Nästa regering ärver en statsskuld som är mer än 70 procent av bnp. Den höga skuldsättningsgraden har förklarats med coronapandemin och Rysslands anfall på Ukraina. Den förklaringen köper inte Aki Kangasharju, vd för Näringslivets forskningsinstitut Etla.

– Coronan och kriget förklarar bara en del av den höga skulden. Det går inte att fortsätta på den här linjen, nästa regering måste lägga locket på, säger Kangasharju.

Mika Maliranta, direktör för forskningsinstitutet Labore skriver under på att krig och corona bara är en delorsak. Politiska beslut som till exempel att förlänga läroplikten har också kostat.

Men det betalar igen sig på sikt, menar han. Överhuvudtaget är utbildning på alla nivåer något man absolut inte får spara in på.

– Ser man till den stora bilden är den offentliga ekonomin rimligt god, säger Maliranta.

Aki Kangasharju och Mika Maliranta har olika syn på vad som krävs av nästa regering. Förutom statsskulden ärver den också en brist på arbetskraft inom många sektorer.

Kangasharju ser ett tydligt behov av att spara och skära i olika förmåner. Något smärtfritt sätt att göra det finns inte. Etlas vd föreslår till exempel att man förkortar tiden för den inkomstrelaterade arbetslöshetsersättningen. På så sätt uppmuntrar man de arbetslösa att söka sig tillbaka till arbetslivet snabbare eftersom efterfrågan på arbetskraft är god just nu.

– Det här innebär inte att man skär i de förmåner mindre bemedlade personer åtnjuter, säger Kangasharju.

Kangasharju betonar att arbetskraftsbristen aldrig går att lösa med invandring. Det behövs också åtgärder som förlängda arbetskarriärer, högre pensionsålder, snabbare studier och vuxenutbildning.

Maliranta påpekar att de som just nu är arbetslösa är en grupp som inte har de bästa förutsättningarna att medverka till en förbättrad produktivitet.

Mika Maliranta vill inte direkt nämna någonting att skära i. Han konstaterar att Finland måste förbereda sig på det värsta eftersom det finns ett strukturellt underskott i ekonomin då befolkningen åldras. Frågan är ändå hur illa det egentligen är.

– Man får ta sig an det här på samma sätt som man behandlar en sjukdom. Först försöka med en mildare medicin, biter inte den så får man ta till starkare mediciner, säger Maliranta.

Han betonar att han inte hör till dem som inte alls är oroliga över den ekonomiska utvecklingen. Men det gäller att se hur stora nedskärningar som behövs och vad man i stället kan åstadkomma med reformer.

Fram till finanskrisen 2008 var den finska statsskulden ungefär lika stor som den i Sverige och den i Danmark, påpekar Maliranta. Åren 2009–2015 var ändå svåra för Finland och vår skuld ökade betydligt mer än grannländernas skuldsättning.

Maliranta förklarar det med att Finland drabbades av en negativ produktivitetschock. Nokias glansdagar var över och det drabbade också företagets underleverantörer. Samtidigt upplevde skogsindustrin en brytningstid då omställningen till nya produkter ännu inte hade kommit i gång på allvar.

– Det tar tid att återhämta sig från en sådan chock, säger Maliranta.

Nu borde de nya företag som grundats efter finanskrisen så småningom synas i den samhällsekonomiska utvecklingen, tror Labores direktör. De kommande tio åren har Finland alla förutsättningar att nå en snabbare ekonomisk tillväxt än Sverige och Danmark. Då förbättras samtidigt den offentliga ekonomin.

Både Maliranta och Kangasharju tycker att det förslag Finansministeriet i början av mars gav på hur de offentliga finanserna kunde stärkas är en bra och konkret lista på åtgärder. Men där Kangasharju nämner till exempel att slopa momsreduceringarna och att förenhetliga mervärdesskattesatsen till 24 procent som nödvändiga åtgärder vill Malinen inte nämna något konkret.

– Det blir frågan om politiska beslut för nästa regering, helheten är det viktiga och att räkna på hur olika åtgärder slår mot olika grupper, säger han.

De båda ekonomerna är ense om att det är viktigt att åstadkomma en ekonomisk tillväxt och att förbättra produktiviteten.

Kangasharju lyfter fram speciellt fram produktiviteten inom social- och hälsovårdssektorn. De medel som finns kan användas bättre än till att öka antalet vårdandställd. I stället borde man utveckla teknologin inom vården på ett sätt som innebär att kvaliteten inte försämras utan bara att vården förändras.

– Social- och hälsovårdssektorn kräver mycket arbetskraft. Genom att utveckla teknologin kunde arbetskraft frigöras och flyttas till annat håll. Då behöver man egentligen inte skära utan bara använda resurserna smartare, säger Kangasharju.

Han tycker att exportens roll inte har diskuterats tillräckligt inför valet. Det behövs investeringar i forskning och utveckling inom företagen, det ger i förlängningen nya exportvaror.

– Den gröna omställningen och väteekonomin är redan på gång, det är en möjlighet, säger Etlas vd.

Dessutom måste vi se över utbildning och löner, anser han. Nu förlorar sig politikerna i känslomässiga detaljer i stället för att se till helheter.

Maliranta håller med om att den gröna omställningen är på gång och att den behövs. Men hur finska företag drar nytta av den är fortfarande oklart, tycker han.

– Det är en svår fråga, att säga något annat är oärligt, säger Labores direktör.