I ett politiskt EU finns risk att Finland blir en del av konflikter i vilka vi inte vill vara med

EU:s omstruktureringar och strategidiskussioner kan ha en utrikespolitisk dimension och bör därför falla på presidentämbetets arbetsbord. Statsministern har redan tillräckligt med det operativa inom EU.

17.09.2020 19:05
En viss spänning mellan presidenten och statsministern har kunnat skönjas under den senare tiden i samband med EU:s stora covid-19-stödpaket. Är gränsen mellan de båda ämbetena riktigt klar när EU förefaller att gå in på nya vägar som inte fanns då Finland gick med i EU?
Det operativa inom EU må vara statsministerämbetets, men en förändring i EU:s sätt att verka, diskussion av nya strategier måste ses tillhöra utrikespolitiken där presidentämbetet har en central roll. Motåtgärder mot tredje part är utrikespolitik, inte intern fri rörlighet.
Finlands utrikespolitik har skötts hyfsat och bidragit med stabiliteten runt oss. Men vi får inte försumma vår utrikespolitik när dagens politiska fokus finns på annat håll.
EU:s olika synsätt, gasfynden i Barents hav och östra Medelhavet, östeuropeiska länder som söker sin identitet påverkar direkt också Finland. Indirekt påverkar de stora globala megatrenderna som Kinas tillväxt till en stormakt, Ryssland vant vid territoriell expansion känner sig pressat från alla håll, prestigekonflikten mellan USA och Kina vilka båda är ekonomiskt mycket beroende av varandra.
Teknologi och nya metoder förändrar också förhållandena, till exempel kommunikationernas oerhört snabba utveckling till utnyttjande av legosoldater, exempelvis privatarmén Grupp Wagner finns i tio afrikanska länder (Grupp Wagner är en privatisering av GRU:s Spetsnaz-elitförband).
Vart går EU?
Finland röstade ja för ett medlemskap i en handelsunion. Då fanns inte i paketet en valutaunion. Till synes paradoxalt sätter den gemensamma valutan ett tryck för en politisk union. Engelsmännen lämnade EU för att de ville behålla sin politiska självständighet och har alltid varit kritiska till en gemensam valuta, vilkas följder redan på 1970-talet noterades i den nu bortglömda EG-sponsrade McDougall-rapporten.
Även tyska experter var kritiska till den gemensamma valutan som drevs hårt av Frankrike. Efteråt har det visat sig att på kort sikt har euron gynnat Tyskland på bekostnad av Italien och Spanien. Nu har den starka tyska marken ersatts med stödpaket till dessa länder. Skillnaden är bara den att nu blir gäldenären beroende av borgenären.
Under 1960-talet gjordes försök att skapa ett ekonomiskt tätare samarbete mellan de nordiska länderna. År 1968 började planeringen för Nordek, ett försök att vinna de fördelar som EEG, Efta och Comecon ville uppnå för sina medlemmar, men med fokus på Norden. Det väsentligaste inslaget i samarbetet var en tullunion. Därutöver skulle det ha omfattat kapitalrörelser, sjöfartspolitik, industri- och energipolitik, etableringsrätt med mera.
För Finland hade Nordek-planerna högst sannolikt varit en lycklig lösning. Handelsarrangemangen med EU/EG hade handhafts över Nordek och troligen hade massor av byråkrati och politik eliminerats. Med dagens ögon hade Nordek varit ett bra alternativ också för Kreml, som då såg väldigt snävt på saken. Nordek hade fått brett stöd i det finska Finland då Sverige ensamt inte hade haft en majoritet.
Med ett politiskt EU finns risken att vi blir en del av konflikter i vilka vi inte vill vara med. I stället för att agera som förmedlare.
En stor fråga är hur man i Europa kommer att förhålla sig till den kommande ekonomiska stormakten Kina. Kommer Polen och Ungern att få större tyngd i EU? Frågor som kanske kan besvaras med olika scenarier.
Våra interna aktualiteter; bland annat social- och hälsovården, skuldsättningen, upprätthållandet av konkurrenskraften och utbildningen, är alla viktiga, men den utrikespolitiska vaksamheten får inte försummas.
Finlands östra gräns är inte bara en gräns mellan två länder, utan också en gräns för olika kulturer traditioner, historia, värderingar, religion, uppfattning om rättsväsendets roll och så vidare. Dessutom gränsar två separata militärdistrikt vår östra gräns och i norr och söder en stor militärallians. Stor förståelse behövs på båda sidorna av gränsen. Det är i Finlands intresse att själv få påverka sin utrikespolitik.
EU:s omstruktureringar och strategidiskussioner kan ha en utrikespolitisk dimension och bör därför falla på presidentämbetets arbetsbord. Statsministern har redan tillräckligt med det operativa inom EU.

Henrik Immonen,

Helsingfors

ANDRA LÄSER