EU:s gemensamma stridsavdelningar har funnits i 14 år men inte använts en enda gång – vilken är Finlands roll i EU–armén?

En eventuell EU-armé kunde innebära större gemensamma stridsavdelningar än de som redan finns.

Svenska beväringar under sjöstridsövningen Silja på Hästö-Busö i Hangö i juni 2019.
Den som har följt med nyheterna de senaste åren har hört begreppet EU-armé användas av europeiska politiker. Men idén om en EU-armé går längre tillbaka i tiden än så.
– Diskussionen om militärt samarbete var livlig när EU grundades på 50-talet. Men diskussionen svalnade av efter att Nato blev den organisation som erbjöd europeiska länder ett forum för militärt samarbete.
Det säger Teija Tiilikainen, direktör på Utrikespolitiska institutet och expert på utrikes- och försvarspolitik i Finland och internationellt.
Frågan om djupare samarbete på försvarsområdet låg alltså latent under andra halvan av 1900-talet. I samband med den stora utvidgningen av EU i början av 2000-talet började samtal igen föras om huruvida EU borde erbjuda någon form av militärt samarbete.
Tejia Tiilikainen säger att länderna i EU är så ekonomiskt integrerade att de skulle bli tvungna att hjälpa andra medlemsländer om de blev attackerade.

Gemensam valuta en garanti för försvarsarbete

– Eftersom man inte visste hur länge Nato skulle finnas kvar i Europa lade medlemsländerna fram idén om att EU kunde vara den organisation som ordnar europeiskt försvarssamarbete i framtiden. Det var dessa diskussioner som ledde fram till artikel 42.7 i Lissabonfördraget, säger Tiilikainen.
Artikeln 42.7 är en form av garanti för att medlemsländerna hjälper varandra ifall det blir kris. Artikel 42.7 kan tyckas vara lik artikel 5 i Natos fördrag som säger liknande saker men det finns avgörande skillnader.
– Till skillnad från EU är Nato skräddarsytt för att börja använda artikel 5. Till exempel har man en gemensam kommandocentral som gör att man snabbt kan sätta i gång en militär insats, säger Tiilikainen.
EU:s artikel 42.7 har endast använts en gång. Det var i sammanband med terrorattackerna i Paris 2015. Den gången gick allt smidigt till men det blev klart att det inte nödvändigtvis skulle ha skett så smidigt i en annorlunda, mera seriös krissituation. Det här ledde till en diskussion om att artikel 42.7 borde förtydligas.
Arkiv. Militär mobilitet innebär till exempel att man från EU:s sida försöker se till att medlemsländernas broar håller för andra länders militära fordon.
– Det är säkert något som Finland vill lyfta fram under tiden som man är ordförandeland, säger Tiilikainen.

Försvarsfond på 13 miljarder euro föreslås

Den avgående Junckerkommissionen är den första kommissionen som på riktigt börjat prata om militärt samarbete inom EU. Det är också den första kommissionen som har infört finansiering av militärt samarbete på EU-nivå.
I EU:s nästa långtidsbudget från 2021 till 2027 föreslås en försvarsfond på 13 miljarder euro. Fonden är tänkt att på nytt finansiera militär forskning i medlemsländerna. Finansiering av sådan forskning skars ned under den finansiella krisen i EU i början av 2010-talet.
Tanken är också att skaffa militärt material tillsammans och därmed undvika dubbleringar och samtidigt spara pengar.
Tuomas Koskenniemi, specialsakkunnig på Försvarsministeriet, säger att politikerna menar olika saker när de pratar om en EU-armé.
– Tanken är inte att göra samma saker som Nato utan att hitta saker som EU är speciellt kompetent att göra, säger Tuomas Koskenniemi, specialsakkunnig på Försvarsministeriet.
Ett exempel samarbete är satsningar på militär mobilitet det vill säga hur man flyttar trupper och materiel mellan länder. Vid bilaterala övningar mellan medlemsländer har man till exempel ofta märkt att broarna i ett land inte håller för andra länders militära fordon.
– Ett annat problem är att medlemsländernas järnvägar ibland är inkompatibla med varandra eftersom spårvidden i vissa fall varierar från land till land, säger Koskenniemi.

Vad kan en EU-armé innebära i praktiken?

Det råder en stor förvirring kring vad politikerna menar när de pratar om en gemensam EU-armé. Begreppet används ändå mera symboliskt för att visa på höga ambitioner inom militärt samarbete.
– Inte ens franska eller tyska politiker, som ivrigaste har argumenterat för en EU-armé, tycker att vi ska avskaffa de nationella försvarsmakterna, säger Koskenniemi.
– Politikerna menar olika saker när de pratar om en EU-armé. Vissa politiker pratar om att göra Europeiska unionens stridsavdelningar större. Andra kanske pratar om att öka EU:s delaktighet i olika fredsbevarande projekt.
Europeiska unionens stridsavdelningar är militära snabbinsatsstyrkor som består av trupper från olika medlemsländer eller från ett enda enskilt land. Två stridsavdelningar finns i beredskap sex månader åt gången. Styrkan kan bestå av allt från 1 500 soldater till över 3 000 soldater. Stridsavdelningarna har funnits sedan 2005 men har inte använts en enda gång ännu.
– Vissa säger att stridsavdelningarna har varit ett misslyckande eftersom de hittills inte använts i strid, medan andra hävdar att det har varit en framgång eftersom det lett till en djupare integration av EU–ländernas försvarsmakter, säger Koskenniemi.
ANDRA LÄSER