Insändare: Verka för intakta finska skogar

Den finska skogsindustrin pratar gärna om att skogen är en effektiv kolsänka, men under 2021 var Finlands markanvändningssektor en nettokälla till koldioxid. Det är oroande att ett land med så mycket skog släpper ut mer koldioxid än vad som binds.
Forskaren Tarja Tuomainen vid Naturresursintitutet säger i ett pressmeddelande att skogen som kolsänka har minskat eftersom tillväxten av trädbeståndet har avtagit och avverkningarna har ökat.
Detta sker i en era då världen befinner sig i svårigheter. Klimatssituationen förvärras, och människan kan vara på väg att möta sin största kris hittills. Och det rådande ekonomiska systemet visar ingen avgörande vilja att hitta en ny väg. The International Energy Agency rapporterade i mars 2022 att koldioxidutsläppen nått nya rekordnivåer, och konstaterade att den ekonomiska återhämtningen efter pandemin inte varit av det hållbara slaget.
Det mest effektiva sättet att komma till rätta med detta är att fälla mindre skog, runt om i världen; också i Finland. Dessutom är det av yttersta vikt att bevara intakta skogsområden, alltså skog som inte splittrats i enskilda bestånd. Skogar av detta slag är urkrafter vad gäller kolinlagring, medan de också reglerar väder, bidrar till vattnets kretslopp, motverkar förödande och koldioxidalstrande bränder, förhindrar erosion, och erbjuder ett okänt – men mycket stort – antal växter och djur livsmiljöer. Att låta gammal skog fortsätta agera kolsänka är billigare än att investera i teknologiska lösningar för att minska koldioxidutsläpp i Europa och USA, och bevarande av intakta skogar är betydligt billigare än att plantera nya träd (vilka dessutom löper en betydande risk att dö unga).
Alla skogar skapar biomassa med hjälp av koldioxid, men äldre och intakta skogar överträffar yngre skogsområden på alla sätt vad gäller förmågan att binda kol. Och ju frodigare den biologiska mångfalden är i dessa skogar mår, ju bättre fungerar de som kolsänka. Då det finns gott om vilda djur som äter växter trivs skogen i stort, och desto mer djuren äter, desto bättre växer det. Därför är det uppenbart att bevarande av skog inte handlar om att rädda träd – det är hela livsmiljöer som ska skyddas.Skogar måste tillåtas bli gamla och de måste beskyddas mot fragmentering, för en fragmenterad skog är sämre på att fånga upp kol än en intakt skog.
Finland kan skydda republikens skogar på flera sätt. Bland annat går det att förändra skogars juridiska status. I Nya Zeeland, förvandlades 2014 Te Urewera-skogen från egendom till en enhet med samma juridiska status som en individ och ett företag. Det finns också exempel på floder som getts denna status. En del må tycka att det är märkligt att jämställa flora och fauna med människan, men mänskligheten måste minnas att hennes tillvaro möjliggörs av flora och fauna.
Ytterst vilar allt liv på växtriket. Det är växtlighetens förmåga att förvandla sol, jord, och vatten till näringsämnen som lägger grunden för andra livsformer på denna planet. Med detta i åtanke är det helt logiskt att ge skogar juridiska rättigheter. Någon kanske säger att en skog inte kan representera sig själv i rätten. Kan ett spädbarn det? Att verka för att stärka skogens juridiska status är något Finland kan göra såväl nationellt som internationellt.
Mellan 2000 och 2016 fragmenterades eller försvann tio procent av världens intakta skogar, men goda tendenser finns. År 1990 var fyra procent av jordens landområden skyddade. Ungefär trettio år senare var siffran drygt fyrdubblad och nådde sjutton procent. Dessutom finns det gott om nationer som verkar för att trettio procent av planetens land ska vara skyddat 2030.
Att skydda större landområden var USA först med (1864), och kring 1900-talets början fick idén fäste också i Ryssland. De senaste åren har parlament beskyddat enorma områden i Amazonas och Kongo, och Finland bör följa dessa exempel och säkra och skydda landets skogar.
Landets skogar har viktigare uppgifter än de som toalettpapper och virke.
Emil Siekkinen, Lund, Sverige
ANDRA LÄSER