Kanerva ett tryggt och billigt val

Den evige "reserven" får en rejäl chans att visa vad han verkligen går för. Det är Markku Kanerva säkert värd, om han är rätt man att lotsa Finland ur den fotbollsmässiga återvändsgränd nationen hamnat i är en annan femma.

Förbundets man. Markku Kanerva var ett tryggt och väntat val.
Kanerva är Bollförbundets man, ordförande Pertti Alajas man. En trevlig och artig herreman som sällan skapar några stora rubriker. Han gör sitt jobb. Man vet vad man får då man anställer Kanerva. Några större överraskningar är knappast att vänta då han nu tar över efter Hasse Backe som, trots sin relativt fina cv, i Finland för evigt kommer att kommas ihåg som en gigantisk förlorare.
Kanerva bidrar med stabilitet och trygghet. Och en tämligen klar spelidé, något som är väldigt välkommet med tanke på vad som hänt det senaste året.
Många faktorer spelade säkert in då Kanerva till mångas överraskning fick ett treårigt kontrakt. En sak är att förbundet i dagens läge verkligen inte badar i pengar. Att man tvingas spela sina hemmamatcher på tämligen dystra Ratina gör inte saker och ting bättre. Vad Kanerva får i lön är inte offentligt men en kvalificerad gissning är att det på sin höjd rör sig om hälften av de 300 000 euro Hasse Backe drog in.
Det här var en lätt lösning. Kanerva fanns på förbundets lönelistor sedan tidigare och på detta sätt slipper Alaja ge sig ut på jakt efter en ny tränare. Den förra rekrytringen blev ju ingen fullträff. Kanske till och med Alaja påverkades av det även om hans inte tycks bekommas av mycket.
Grundtipset var att Kanerva skulle lotsa landslaget VM-kvalet ut och sedan skulle ett mer meriterat namn ta över inför EM-kvalet.
– Vi tror fullt ut på Kanerva och hans team. Han är i perfekt ålder, 52 år gammal, och är en meriterad tränare, säger Alaja.
Meriterad? Beror på hur man ser på saken. Hade han varit så meriterad som Alaja vill påskina hade sannolikt både inhemska och utländska klubbar varit ute efter hans underskrift.
Ålder? Vad det spelar för roll hur gammal en tränare han är svårt att förstå. Någon möjlighet att fråga vad ordförande Alaja menade med just det och vilka åldrar som är de bästa för att idka tränaryrket gavs inte då Alaja nöjde sig att bjuda medierna på en sex minuter, av Bollförbundet skräddarsydd, lång intervju via en länk på Bollförbundets hemsida. Någon möjlighet till interaktion gavs inte.
Tidigare i höst kallade Alaja till presskonferens på ett hotell i Helsingfors, då hade Finland gått från förlust till förlust under Backe. Den gången inledde Alaja med ett långt anförande om hur bra det går för finsk fotboll. Då fick man visserligen ställa frågor men svaren uteblev, åtminstone då det gäller substans.
Det var lite Sovjetisk statspropaganda i 70- och 80-tals regi över den tillställningen. Nu tog Alaja ytterligare ett steg bakåt i informationsgången. Devisen "vi berättar vad vi väljer att berätta" kanske blir något bestående. Vad blir nästa steg. Att man får ett brev på posten åtta dagar efter att diverse beslut är fattade?
Backe lyckades delvis med defensiven, offensivt spelade Finland sin sämste fotboll på mannaminne.
Nå det bekommer ju inte Alaja som nyligen omvaldes för en ny fyråårsperiod. Alaja har anammat en viss Sepp Blatters taktik då det gäller spelet i kulisserna. Rösterna på landsbygden är lättare att försäkra sig om. En hall eller konstgräsplan räcker gott för att blidka folket. Och då varje röst är lika värdefull spelar det i det sammanhanget mindre roll vad de stora städerna med sina blodtörstiga journalister i spetsen tycker och tänker. Alaja är en skicklig spelare, och problem som uppstår borstar han av snabbare av kavajslaget än James Bond sveper sin favoritdrink.
Något större ansvar tog Alaja inte på sig gällande Backe. Han konstaterade bara att svensken hade extrem otur med skador och att han har den största respekt för dennes yrkeskunnande. Extrem floskelvarning där. Men ett uttalande väldigt likt Alaja som kan det här med att säga mycket utan att egentligen komma med någonting värt att bearbeta.
En tränarstab med Kanerva, Jonatan Johansson, Simo Valakari och Antti Niemi har några månader på sig att hitta på någon sorts röd tråd i det finska spelet. Backe lyckades delvis med defensiven, offensivt spelade Finland sin sämste fotboll på mannaminne.
Kanervas förra sejour blev rätt framgångsrik då han tog över efter sparkade Mixu Paatelainen. I fyra kvalmatcher blev det två oavgjorda och två segrar. Motstånd: Grekland, Färöarna, Rumänien och Nordirland.
Spelet var ingen större fröjd för ögat men fungerade rätt bra. Med Finlands material måste allt börja från att bygga upp en stentuff defensiv. Sedan gäller det att hitta på några alternativa planer för offensiven. Det lyckades Kanerva med.
Och han har hela resterande VM-kvalet på sig att pröva olika infallsvinklar samt ideer. EM-kvalet för slutspelet 2020 börjar om knappt två år så Kanerva får den kanske längsta försäsongen någonsin att slipa sina taktiska formler.
Hur det kommer att gå? Kanervas utgångsläge är tämligen lätt. Sämre kan det inte gå än det gjorde under Backe.

Hasse Backes matcher med landslaget

Landskamper:
Sverige–Finland 3–0 (1–0), Abu Dhabi 10. 1
Finland–Island 0–1 (0–1), Abu Dhabi 13. 1
Polen–Finland 5–0 (3–0), Wroclaw 26. 3
Norge–Finland 2–0 (0–0), Oslo 29. 3
Belgien–Finland 1–1 (0–0), Bryssel 1. 6
Italien–Finland 2–0 (1–0), Verona 6. 6
Tyskland–Finland 2–0 (1–0), Mönchengladbach 31. 8
VM-kval:
Finland–Kosovo 1–1 (1–0), Åbo 5. 9
Island–Finland 3–2 (1–2), Reykjavik 6. 10
Finland–Kroatien 0–1 (0–1), Tammerfors 9. 10.
Ukraina–Finland 1–0 (1–0), Odessa 12. 11.
Källa: FNB
ANDRA LÄSER