Insändare: Sverige har vänt sig mer inåt än högerut

Debatt
21.09.2022 18:18
Före, under och efter det svenska valet har jag reflekterat över vad som hände. Men också kring kommentarerna om utfallet av valet. De dominerande bedömningarna har varit att valet medförde att Sverige flyttat sig klart högerut.
Själv skriver jag inte under detta. De partier som vi traditionellt klassat som höger- eller borgerliga partier tappade alla stöd: Moderaterna (M): -0,7, Kristdemokraterna (KD): -1,0, Liberalerna (L): -0,9, Centerpartiet (C): -1,9 procentenheter. Sammantaget ett tapp på -4,5 procentenheter. På den vänstra sidan gick S framåt med 2,0 enheter, V och MP backade 1,9 respektive 0,7 enheter. Sammantaget blev vänsterns resultat +/- 0 procentenheter.
Den tydligaste vinnaren blev Sverigedemokraterna (SD) med en uppgång på hela 3 procentenheter. Men innebär allt detta en kantring högerut? Mycket tveksamt.
Min tolkning är att valet innebar att Sverige orienterade sig allt mer inåt, i en nationalistisk riktning, inte en riktning högerut. Argumenten är de följande.
Att SD lämnas utanför regeringen betyder dock, givet partiets styrka, att partiet i olika avtal kommer att få ett stort inflytande i regeringens linjedragningar i SD:s hjärtefrågor.
För det första höll vänsterblocket Socialdemokraterna (S), Vänsterpartiet (V) och Miljöpartiet (MP) alltså sina positioner. För det andra tappade de traditionella borgerliga/högerpartierna (M, KD, L, C) i styrka. För det tredje kan man på goda grunder ifrågasätta om SD skall ses som ett högerparti. Moderaternas Ulf Kristersson har själv kommit med bedömningen att SD inte kan ses som ett borgerligt parti. SD:s linjedragningar i flera socialpolitiska frågor ligger ofta ganska långt ifrån synen inom de traditionella borgerliga partierna, till och med närmare den syn som S företräder.
För det fjärde var de frågor som dominerade valkampanjen, energiutmaningar, våldet i förorterna, invandrings- och integrationsproblem ingalunda frågor som traditionellt följt en uppdelning i höger och vänster. Mer kopplar frågorna till en orientering i en allt markantare nationalistisk och värdekonservativ riktning. Och här kan man notera att även Socialdemokraterna under kampanjen i flera frågor tog nog så tydliga steg i denna riktning. Stundom med toner vi känner igen från partiets danska systerparti.
Givet allt detta, vad kan vi då förvänta oss om Kristersson lyckas bilda regering? Mitt antagande är att Moderaterna i regeringen tar med KD och riksdagens minsta parti L. Det senare för att försäkra sig om att L inte på grund av sitt motstånd mot SD:s inflytande antingen lämnar Kristerssons lag, eller att enskilda Liberala ledamöter hoppar av och blir så kallade vildar. Att SD lämnas utanför regeringen betyder dock, givet partiets styrka, att partiet i olika avtal kommer att få ett stort inflytande i regeringens linjedragningar i SD:s hjärtefrågor; invandring, integration, handhavandet av våldet i invandringstäta förorter. Regeringsförhandlingarna lär sålunda bli ett tufft köpslående som kan resultera i ett program och en praxis som blir en blandning av en, i vissa frågor, mer borgerlig politik och i andra frågor en klart mer nationalistisk och värdekonservativ politik.
Summa summarum: Sverige har inte vänt sig så mycket högerut, snarare har man i en nationalistisk, värdekonservativ anda vänt sig mer inåt. Tillspetsat sagt i en anda av folkhemsnostalgi.
Göran Djupsund, professor emeritus i statskunskap, Mariehamn

ANDRA LÄSER