Vem fick applåder och vem fick hjärnsläpp? HBL betygssätter första partiledardebatten

HBL betygssätter partiledardebatterna inför riksdagsvalet. I den första debatten fanns både överraskningar och frieri. Men varför spände Sanna Marin ögonen i Kai Mykkänen? 

Maria Ohisalo gav svar på tal åt Riikka Purra, och Li Andersson fick kritik för sin inställning till statsskulden av en regeringskollega. Men av vem?
Ingemo Lindroosingemo.lindroos@hbl.fi
25.11.2022 18:04
Sysselsättningsfrågor och arbetslöshetsskyddet dominerade debatten på fackcentralen FFC. Sex partier var inbjudna och fem hade ordförandena på plats. Samlingspartiet representerades av riksdagsgruppens ordförande Kai Mykkänen.
Hårdaste frågan. Alla deltagare fick ställa en fråga till kollegan som satt till vänster. Sanna Marin (SDP) spände ögonen i Kai Mykkänen, som hon vänskapligt kallade ”Kaitsu” och frågade vilka exakta och konkreta budgetmoment som Samlingspartiet skulle skära i, för att nå sitt mål på en över två miljarders nedskärning i statens utgifter. Mykkänen svarade att partiet ännu inte har publicerat sitt förslag till skuggbudget, men att det till stora delar handlar om arbetslöshetsskyddet.
Purra ställde frågan hur vanliga finländare ska ha råd med klimatåtgärder nu, med de höga energipriserna, och fick svar på tal av Maria Ohisalo (Gröna). 
– Det finns inte en verklighet där klimatåtgärderna inte skulle beröra oss! Den leder till att migrationen ökar i världen, och det borde ju intressera er. Och det står alldeles klart att folk ska stödjas i klimatomställningen, sade Ohisalo.
Överraskningen. Annika Saarikko (C) avslöjade öppet att hon och regeringskollegan Li Andersson (VF) inte har kunnat komma överens om behovet av att bryta skuldspiralen.
– Jag skulle vilja fråga varför Vänstern inte är oroad över statsskulden, men jag gör inte det, eftersom jag redan har hört svaret så många gånger. Vi har redan fört en så lång dragkamp om det, sade Saarikko.
Bästa verklighetskollen: Alla deltagare fick frågan om vilken inkomstnivå som de anser att är den lägsta månadslön som en heltidsarbetande person klarar sig på. Alla ville inte säga exakta summor, men Marin kastade fram 3000 euro, som närmar sig medelinkomsten i Finland.
Li Andersson sade 2000 euro och Maria Ohisalo 1500. Ohisalo förklarade sin låga summa med att den utgår från en basinkomst, som De Gröna driver som politisk målsättning. Li Andersson gav en känga till Marins höga summa.
– Det här är också en bra reality check (verklighetskoll, red.anm.). Många finländare når inte ens upp till 2000 euro, sade Andersson.
Anderssons eget förslag utgick från Vänsterns målsättning för att få upp minimilönerna. Marin tillade att hon föreslog 3000 euro eftersom hon förstod att frågan handlade om en lämplig allmän lönenivå för att klara sig i vardagen och att man borde höja lönerna för att nå dit.
Vem friade till vem? Spekulationerna om vem som kan tänkas samarbeta med vem i följande regering är i gång. På några punkter avslöjade den här valdebatten vem som talar gott om vem. Framför allt Samlingspartiet och Centern närmade sig varandra.
– Annika, du har uttryckt dig klokt, också i dag, sade Kai Mykkänen i ett inlägg om den ekonomiska politiken.
Centern och Samlingspartiet ser ut att förstå varandra då det handlar om att minska statens låntagning snabbare, även om Centern inte vill gå med på Samlingspartiets skattesänkningar i det rådande ekonomiska läget. Sannfinländarna gav också tummen upp för Samlingspartiets ekonomiska politik. De tre rödgröna partierna höll om varandra och Li Andersson gick som vanligt åt Samlingspartiet och Sannfinländarna.
Den mänskliga faktorn: Maria Ohisalo fick hjärnsläpp när hon skulle ge exempel på vilken flexmån som De Gröna önskar införa i kollektivavtalen. Hon försökte några gånger leta efter den borttappade tanken, men var tvungen att be om ursäkt, för att återkomma en stund senare. Hon lyckades väcka sympatier genom att hänvisa till den mänskliga faktorn.
– Jag har en baby hemma som vaknar 11 gånger per natt. Och apropå det, så borde samhället stödja småbarnsföräldrar mer, sade Ohisalo, som sedan mindes sin poäng om kollektivavtalen.
Vem fick mest applåder? Eftersom det var fackcentralen FFC som ordnade debatten, så var det föga förvånande att vänsterpartierna fick mest applåder. Li Andersson fick publiken att applådera flest gånger. Sanna Marin fick en tillsägelse av debattledaren för att hon började dela ut talturer genom att ställa en fråga till FFC-ordföranden Jarkko Eloranta, som satt i publiken. Riikka Purra fick i sin tur en rättelse från publiken, efter att hon påstått att FFC är en partipolitisk organisation.
Vem var tröttast? Kvinnorna i världens fräschaste regering såg lite tröttare ut än när regeringen tillträdde, även om man inte vet om det beror på småbarnsvak, krig, pandemi eller tungt regeringssamarbete. Marin verkade lite förkyld och satt med en tekopp i handen. Saarikko var hes och Ohisalo hade nattvakat. Andersson viftade med sina kännspaka kängor och verkade oberörd. Mykkänen såg ut som om han kom direkt från semestern och höll låda, precis som Purra, som oppositionspolitiker brukar göra. Samlingspartiet verkar dessutom spara på ordförandens krafter genom att skicka B-laget till arbetarrörelsens debatt.

ANDRA LÄSER