Jennifer Lopez karismatisk som strippa i förföriskt medryckande Hustlers

Året är 2007 och livet som strippa är inte riktigt så glamoröst och lukrativt som Destiny (Constance Wu) har tänkt sig. Det är dansarna som genererar pengar åt klubbarna men efter att alla andra, inklusive bartendern och dj:n, fått sin andel är det inte mycket kvar. Särskilt inte åt Destiny som ännu är både oerfaren och smått obekväm på golvet.

Ramona (Jennifer Lopez) har däremot lärt sig att spela spelet. De flesta besökare kommer från Wall Street och där finns det tre sorters män: de som inte bryter mot reglerna och därför inte tjänar några stora pengar (men om du ger dem uppmärksamhet kommer de att ge dig allt de har), de mellanstora fiskarna som är snåla, och så skurkarna på toppen – de som beter sig som svin och kommer undan med det men lugnt spenderar 10 000 dollar på en kväll. Ramona tar Destiny under sina vingar och tillsammans får de den sistnämnda kategorin att fullkomligen kasta pengar kring sig.

Det har talats en hel del om den iögonfallande scenen då Jennifer Lopez äntrar filmen, men det som står ut är inte enbart Lopez i sig eller det faktum att hon dansar till Fiona Apples Criminal, utan hur regissören (och manusförfattaren) Lorene Scafaria har valt att filma henne. Vi ser männen och deras blickar men Todd Banhazis kamera visar inte vad de ser, den visar vad Destiny ser. Vi ser hennes begär, efter Ramonas förmåga att äga rummet och efter Ramona själv. Det är en fantastisk scen, så tydligt bortom den manliga blicken att jag får gåshud. Denna blick, och därmed avsaknaden av en annan, genomsyrar hela filmen. Det är den som gör strippklubben till vilken arbetsplats som helst, och den som låter Ramonas och Destinys relation röra sig gränslöst och komplext mellan romantisk, syskon, mor och dotter.