Olli Wikberg ser inte Mats Nylunds karteller

Olli Wikberg är den första livsmedelsmarknadsombudsmannen i Finland. Efter två år på posten befann han sig plötsligt mitt i en livsmedelskris som fortfarande eskalerar. Nu börjar han ha en bild av vilka åtgärder som krävs.

Livsmedelsmarknadsombudsmannen Olli Wikberg besökte nyligen Jonas Holms gård i Maxmo. Han bekantade sig bland annat med mjölkningsroboten.
Olli Wikberg vill betona ordet marknad i sin titel. Livsmedelsmarknadsombudsmannens jobb är inte att svara i telefonen då någon ser bristfällig produktmärkning eller misstänker att de "inhemska" jordgubbarna är från Spanien.
Den här statligt utnämnda men oberoende ombudsmannens fokus ligger på verksamheten inom livsmedelskedjan. Det betyder att ha koll på hur producenter, industrin och handeln agerar. Och mycket mer, har det visat sig.
– Före jag började som ombudsman hade jag inte alls förstått hur komplext systemet är. Det kan finnas hur många mellanhänder som helst, frågan är också vad som ingår i kedjan, säger Wikberg och ger gödselbranschen och partihandlarna som exempel.
Olli Wikberg har jobbat som marknadsrättsdomare och tycker att han har nytta av sina erfarenheter som ombudsman.
Med andra ord kan Wikberg inte ge enkla svar då han får frågor om huruvida livsmedelskedjan fungerar i Finland.
– Den fungerar bra eller dåligt. Om jag säger "bra" blir någon arg, om jag säger "dåligt" blir någon annan arg.
Det betyder inte att Wikberg väljer att sitta tyst och nicka. Tvärtom verkar han nu, efter snart tre år på posten, vara redo att kasta sig in i debatten. Han vill vara ärlig med att det tagit viss tid att sätta sig in i dynamiken på livsmedelsmarknaden, och att det varit speciellt svårt under coronatiden.
– För att kunna bekanta sig med marknaden behöver man ta sig ut på fältet och träffa folk. Till exempel har jag haft bra diskussioner i fähus i Österbotten.
Olli Wikberg rör sig gärna ute på fältet och bekantar sig med realiteter.

Centralisering ett faktum

Olli Wikberg är juris doktor och vicehäradshövding. Han har ett förflutet som lagstiftningsråd vid Justitieministeriet, före det var han marknadsrättsdomare under många år.
Det är alltså med viss tyngd han säger att det inte finns något lagstridigt i den förenklade livsmedelskedjan, det vill säga på axeln producent-industri-handel.
Han är också mycket förvånad över att Mats Nylund, ordförande för Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC, nyligen krävde att Wikberg ingriper i det Nylund kallar handelns lagliga inköpskarteller.
"Praktiken har visat att de centraliserade och i lag sanktionerade inköpskarteller som de två stora handelskedjorna upprätthåller förvränger marknaden", sade Mats Nylund på SLC:s förbundsmöte enligt ett pressmeddelande.
– Det var ett lite speciellt uttalande. Kanske det finns en språkförbistring, säger Wikberg.

Kartell är ungefär samma ord på svenska och finska.

– Det är ett starkt ord att använda. Det är ett faktum att handeln är centraliserad i Finland eftersom det bara finns tre större aktörer.
Wikberg tror inte att det dyker upp nya storspelare på den finska marknaden inom överskådlig tid. Nya utmanare, som webbutiken Oda, antar han att på sin höjd är intresserade av de större städerna.
– Då det gäller industrin och handeln kan man tala om jämlika aktörer, eftersom det också finns stora livsmedelsföretag som Fazer och Atria. Problemet är att vi har många små primärproducenter. Men vad hindrar dem från att gå ihop till producentorganisationer?

Kris eskalerade

Att värna om de svagaste på marknaden ser Olli Wikberg som en uttalad uppgift för livsmedelsmarknadsombudsmannen. Men han vill understryka att han inte är SLC:s eller producentorganisationen MTK:s förlängda arm.
Olli Wikberg uppfattar sig som en medlare.
– Jag deltar inte i förhandlingar om avtal men jag ser till att föra bud vidare och sammankalla parterna.
Han beskriver hur det gick till i fjol höstas, när han insåg att något ovanligt håller på att hända längst ner i kedjan.
– I augusti kom de första signalerna från primärproducenter om att skörden var dålig och att fodret blir dyrare.
När han kontaktade handeln och industrin för att diskutera situationen upplevde han att ingen ville lyssna.
– De har hört producenterna klaga i tiotals år. Eftersom jag jobbat som domare och är van vid att lösa andras bråk och meningsskiljaktigheter gav jag inte upp. Det är en fördel att vara en pragmatisk person.
Bara det att han fick parterna samlade kring samma bord ser han som en stor seger. Krisen blev allt svårare när höst övergick till vinter.
– Vi fick en energikris och sedan kriget i Ukraina. Det blev inte längre en kris som bara berör primärproduktionen. Industrin känner sig allt mer pressad eftersom även den drabbas av stigande energipriser. Dessutom har det uppstått brist på förpackningar, till exempel glas- och metallburkar som tillverkats i Ryssland.

Svårt dra slutsatser

För att industrin ska kunna betala mer för råvarorna behöver handeln betala mer.
– Handeln kan inte överföra merkostnader direkt på konsumenterna. Det går inte att höja mjölkpriset från 1 euro till 2 euro eftersom kunderna redan reagerar om priset stiger från 1 till 1,05 euro.
Man kan enligt Wikberg inte heller utgå från att kunderna helt enkelt kan välja ett billigare alternativ, som att byta ekologisk köttfärs av nöt till köttfärs av gris och nöt.
– Vi måste ta hänsyn till dem som redan nu köper köttfärs av gris och nöt. Få konsumenter har råd att betala vad som helst för maten.
Det här börjar låta som en omöjlig ekvation. Det visar sig att Wikberg inte alls ser speciellt raka linjer mellan producentpriser och konsumentpriser.
– Råvaran är en så liten del av helheten. Om man justerar avtalen avspeglas det dessutom med fördröjning.
Med det låter han förstå att vi som konsumenter egentligen inte ska dra några slutsatser av det pris vi betalar för vår mat.
Wikberg riktar plötsligt en känga åt ett oväntat håll – mot medierna. Enligt honom skapar jämförelserna av matkassens pris i olika butiker en rävsax för handeln. Trots att handeln rapporterar vinster är konkurrensen stenhård.
– Det är verkligt tråkigt att jämförelserna mellan matkassar görs, det sätter stor press på handeln. I en situation där man borde föra en diskussion om att justera priser skulle det vara mer hygieniskt att medierna lät bli att göra jämförelserna.
Sitt efternamn till trots är Olli Wikberg helt finskspråkig. Han har fått väcka liv i tjänstemannasvenskan när han besökt bland annat österbottniska gårdar.

Ifrågasätter stöd

Olli Wikberg anser att Finland nu måste sköta den akuta krisen och rädda dem som behöver räddas.
– Det är klart att alla inte kommer att klara sig.
Regeringens krispaket på 300 miljoner euro är enligt Wikberg ett exempel på hur man försöker göra för mycket på en gång.
– I paketet ingår en hel massa som inte hjälper just nu, utan om flera år, och som inte alls har direkt med den här krisen att göra. Det är svårt för utomstående att förstå det här. Men om man ser på saken med sunt förnuft, vad är nyttan med att ge till exempel en miljon till gårdar som inte har några förutsättningar för att fortsätta den dag stödkranen stängs? Det är bara att dra ut på plågan.
Det går inte att diskutera livsmedelsproduktionen utan att beröra stöd. Wikberg tycker att investeringsstöden har en viktig funktion.
– Det är bra att kunna få stöd för investeringar. Men jag är mer skeptisk till att man automatiskt får stöd för att man har en åker.
Han ogillar också att man inte verkar få prata högt om att det finns framgångsrika producenter.
– Den etablerade berättelsen går ut på att det går dåligt för producenterna. Men vi måste kunna säga att vi har producenter som det går bra för, och att många av dem tycker att stöden inte är rättvisa.

Tror på morot

På sikt behövs det strukturella förändringar på den finländska livsmedelsmarknaden, anser Olli Wikberg. Exakt vilka de är kan han inte säga i nuläget men det handlar bland annat om avtalsprinciper.
– Index kan fungera för vissa saker, men man måste komma ihåg att de går både upp och ner.
Det viktigaste enligt honom är att det finns gemensamma mål.
– Jag tror mer på morot än på piska, fast jag förstår att politiker som är beroende av väljare kräver ny lagstiftning. Vi måste få utbud och efterfrågan att matcha.
Det gör det inte i dag, enligt Wikberg. Han anser att livsmedelskedjan inte är tillräckligt transparent för att till exempel en grisproducent ska förstå att det inte finns tillräcklig efterfrågan på köttet.

Men vad gör man om man redan har en svingård, det går inte precis att börja odla groddar?

– Du kan inte ha en subjektiv rätt att producera vad du vill, och sedan utgå från att någon ska köpa det.
Olli Wikberg har ett femårigt mandat som livsmedelsmarknadsombudsman. Nu när det har gått halva den tiden tycker han att han börjat greppa helheterna.

Livsmedelsmarknadsombudsmannen

Olli Wikberg är den första livsmedelsmarknadsombudsmannen. Han tillträdde i september 2019 och har en mandatperiod på fem år.
Ombudsmannen har som uppgift att arbeta för att livsmedelsmarknaden ska fungera bättre och förhindra praxis som strider mot god affärssed.
Kontoret finns i anslutning till Livsmedelsverket.

ANDRA LÄSER