Ett spänningslöst mellanval

Det finns en del likheter mellan presidentvalet i Ryssland och vårt eget presidentval för några veckor sedan. Precis som här ställer det upp åtta kandidater och exakt som i Finland så finns det en enda stor favorit medan de sju övriga kandidaterna är statister. Favoriten kandiderar också där för en valmansförening.

Ytterligare en likhet är att även den ryska presidentens mandatperiod numera är sex år.

Ungefär därvid stannar likheterna. Olikheterna är däremot många och stora.

En väsentlig skillnad är till exempel att favoriten i Ryssland, Vladimir Putin, i praktiken själv har fått välja sina motståndare och satt tummen ner för dem han av någon anledning inte vill ha med i leken.

Bland de sju godkända motståndarna finns gamla bekanta. Till exempel Finlands "ovän" liberaldemokraternas Vladimir Zjirinovskij som redan ställer upp i sitt femte presidentval och Jablokopartiets Grigorij Javlinskij. Ett nytt och fräscht namn är Ksenija Sobtjak, en 36-årig kvinna som kandiderar för Medborgarinitiativet och öppet har kritiserat bland annat Krimannekteringen och Putins styre i även andra sammanhang.

Den oberoende korruptionskämpen och Putinkritikern Aleksej Navalnyj fick däremot inte vara med. Han ansågs för farlig. Den officiella orsaken till att han portades är en ifrågasatt förskingringsdom som Europadomstolen har förklarat ogiltig.

Oberoende av hur kandidatfältet skulle se ut så skulle Putin högst sannolikt segra i valet om en månad. Opinionsmätningar ger honom ett väljarstöd på över 70 procent och ingen av hans motståndare kommer ens upp i 10 procent. Ett brett kandidatfält splittrar oppositionen och ger en bild av en fullständigt överlägsen Vladimir Putin. Det passar Kreml utmärkt.

Putin för ingen egentlig kampanj och han deltar inte i några valdebatter. Hans år vid makten ger en majoritet av väljarna en tillräcklig orsak att rösta på honom. Presidentvalet kan närmast ses som en folkomröstning om Putin. Han har i många ryssars ögon gjort Ryssland till en stormakt igen och det räcker bra.

Att korruptionen bara tilltar och ryssarnas realinkomster har sjunkit fyra år å rad anses inte vara Putins fel. Däremot ses hans parti Enade Ryssland som en syndabock, men han står gärna och medvetet ovanför det. Därför ställer han i årets val också upp för en valmansförening, inte som partiets kandidat.

Putin har också full kontroll över de viktigaste medierna. De pumpar ut nyheter med rätt vinkling och han får det utrymme han vill, medan hans motståndares möjligheter att få fram sitt budskap är begränsade.

För säkerhets skull finns ännu möjligheten att ta till valfusk om det på något sätt skulle krävas för att få till stånd önskat resultat.

Den enda öppna frågan inför valet är hur högt valdeltagandet blir. För att legitimera valet av Putin önskar Kreml att många röstar. Navalnyj driver för sin del en kampanj för att väljarna ska bojkotta valet – för att dess legitimitet ska kunna ifrågasättas.

Den stora frågan är inte vad som händer i presidentvalet om en månad utan vilken situationen är om sex år, då det är dags för nästa val. Förhoppningsvis blir det ett riktigt val.

Den ryska grundlagen gör det omöjligt att sitta fler än två mandatperioder i följd som president. Det innebär att Putin inte kan ställa upp 2024. Åtminstone tillsvidare har Putin inte heller gett några tecken på att ha utsett en tronföljare.

Sobtjak, en tv-kändis som sägs vara Rysslands mest kända kvinna, har deklarerat helt öppet att det är valet 2024 hon siktar på även om hon är med redan nu. Navalnyj gör säkert också ett nytt försök om han inte förpassas i fängelse före det.

Under följande sexårsperiod kommer också politiker i Putins närhet att positionera sig inför nästa val. Bland de Putintrogna mäktiga teknokraterna finns också potentiella efterträdare.

Och så finns Vladimir Putin. Frågan är om han om sex år är redo att lämna sin tron helt eller om han kommer att skaffa sig en annan position från vilken han kan fortsätta styra landet?