Jag tackade nej till att vara med i norska Paradise hotel

"Jag ser det framför mig: hur jag ligger vid poolen med en alkoholfri öl i handen och diskuterar post-kolonial teori med min mottävlande som heter typ Cimon." Jonas Forsbacka tror inte att någon skulle vilja titta på ett realityprogram där sunda förebilder festar med måtta i Mexiko.

Jemina och Antti vann säsong tre av finska Paratiisihotelli år 2021. Kommer programmet göra som sina svenska och norska motsvarigheter och plötsligt gå och bli woke?

Varning för skryt: men en man som jobbar med att leta deltagare till en ny säsong av norska Paradise hotel slajdade nyligen in i mina DM:s på Instagram och frågade om jag var intresserad. Jag skrattade högt, jag har inget att erbjuda programmet – varken magrutor, sexappeal eller skön personlighet.

Men det kommer ske lite förändringar i programmets koncept, berättar mannen. Kort fortalt handlar det om att de nu är på jakt efter “gode, sunne forebilder”. Jag skrattade högt, igen.

Nästa säsong ska deltagarna komma från “alla delar av samfunnet” – vad nu det betyder. Är Paradise hotel plötsligt intresserade av mångfald, och varför är de i så fall intresserade av mig?

Jag vet inte om det finns ett samband eller inte, men när jag läser den oväntade förfrågan tänker jag på årets svenska upplaga av programmet som tvingades avbryta efter att en förundersökning inleddes mot en person efter misstänkta sexuella övergrepp. I våras talade Sveriges Radios P3 Nyheter med tjugo personer som varit deltagare i programmet, elva av dem uppgav att de själva antingen har sett eller upplevt någon form av sexuellt ofredande under inspelningarna.

Krönikören Anna Björklund var hård men rättvis i Göteborgs-Posten när nyheten kom: "Produktionsbolaget Mastiff pratar nu om att de kan ha 'brustit i rutinerna'. Men förstås räknade de kallt med att ofredandena var inom ramarna för underhållningsformen. I åratal har ju det amoraliska spelet varit överenskommelsen?”

Hela programidén med Paradise hotel och andra liknande realityserier är att bjuda på sexuell stämning, heta kroppar, svek och intriger – och känslan av att festen kan spåra ur när som helst. Men det vill norrmännen alltså göra ändring på. Också i Sverige har det snackats om att programmet ska förändras och börja fokusera på jämlikhet.

Du är den du själv önskar vara och ser ut "akkurat” som du själv vill, skriver mannen till mig. Det är svårt att förstå hur någon, någonsin, skulle vara intresserad av att titta på ett realityprogram där sunda förebilder festar med måtta i Mexiko? Jag ser det framför mig: hur jag ligger vid poolen med en alkoholfri öl i handen och diskuterar post-kolonial teori med min mottävlande som heter typ Cimon.

Om man är woke och genuint intresserad av sociala orättvisor finns det bättre källor än Paradise hotel att vända sig till. Och om man hatar allt som har med politisk korrekthet att göra går man väl i taket när till och med dokusåporna låtsas bry sig om sådant.

Till och med tvillingar, tjocka människor och feminister ska få vara med i Paradise hotel nu också. Jag tror det inte förrän jag ser det.

Inom populärkulturen pågår en i allra högsta grad viktig kritik mot tv-serier, filmer och influerare som försöker plocka godhetspoäng och låtsas vara mer politiskt korrekta än de är, för att tjäna pengar och gå hem i stugorna.

Mitt bästa och mest övertydliga exempel från året som gått är när regissören Craig Gillespie och Disney lyckades med konststycket att göra den härligt genomonda Cruela de Vil från 101 Dalmatiner till ett endimensionellt offer (spelad av Emma Stone) genom en bakgrundshistoria man som tittare bara måste känna empati för.

Filmer som Cruella visar att vår tids nyliberala moralism inte klarar av att kvinnor är komplexa och intressanta karaktärer, ibland helt förjävliga. Inte ens det karakteristiska cigarettmunstycket fick den ikoniska rökaren ha i uppföljarfilmen.

Jag läser klart meddelandet på Instagram: mannen är "veldig på jakt etter et søsken-/tvillingpar som vill være med på denne reisen”.

Jag frågar genast min tvillingbror – jo, han har också blivit kontaktad. Jag är inte van vid att bli exotifierad som tvilling, utöver att det ibland dimper ner tjocka fönsterkuvert av storlek A4 på posten från olika universitet som ber mig delta i någon studie.

Men kanske blev det här ett slags lackmustest över hur fumlig och aningslös populärkulturen kan vara i dag? Feminister, tjocka människor och till och med tvillingar ska få vara med i Paradise hotel nu också. Jag tror det inte förrän jag ser det.

Det pratas om att wokeismen har gått för långt, men i vissa fall har den inte kommit längre än så här.

ANDRA LÄSER