Vargen problem för också skogsbruket

Älgens beteende ändras av lättförståeliga skäl i vargområden.Risken för trafikskador växer och vintersamling av stora älgflockar ger lokalt mycket svåra skogsskador.

Torsten Fagerholm försöker i en ledarartikel (HBL 23.8) uppmana till sans och saklighet i vargdebatten. Själv klarar han inte uppgiften speciellt väl. Hans text kräver några kommentarer, eftersom den bygger på antaganden och spekulationer, vilka saknar grund i verkligheten.
Ett gammalt och fult debattknep är att stämpla sina meningsmotståndare med överdrivna tillmälen för att de ska framstå i så dålig dager som möjligt. Vargmotståndare är inga varghatare. De är bara förnuftiga människor, som inser att vi inte kan ha varg i bebyggda områden. Varghatet är ett tillhygge som förespråkarna tar till för att omyndigförklara landsbygdens invånare. Det är en ren fantasiprodukt liksom de "mentala surrogatbilder" Fagerholm försöker marknadsföra. Vargen utgör i sig ett i högsta grad konkret och reellt problem i dag.
Fagerholm gör sig även till talesman för den utbredda missuppfattningen att vargen håller älgbeståndet i schack med minskande skador på skogsbruket och i trafiken. Inget kan vara mera felaktigt. Vargförekomst och därav följande predation på älgstammen är redan inräknad i beviljningen av älglicenser för jakt. Dessa minskas i motsvarande grad. Då älgjakten därtill avsevärt försvåras av vargförekomst är risken överhängande att licenser blir oanvända.
Älgens beteende ändras av lättförståeliga skäl i vargområden. Stammen blir oroligare och rörligare, och flockbildningar tenderar att öka. Risken för trafikskador växer och vintersamling av stora älgflockar ger lokalt mycket svåra skogsskador. Jakten försvåras dels på grund av en oberäknelig och svårkontrollerad älgstam, dels framför allt då vargtäta områden omöjliggör hundjakt. Vargen gör livet till en mardröm för djurägare, men även för skogsbruket är vargen i högsta grad problematisk.

Stefan Thölix,

Korsholm

Svar Våra myndigheter försöker sammanjämka vargskyddet med människans behov, se till att vargstammen inte dör ut. Viltcentralen beviljar undantagslov vid husdjursskador, polisen kan utfärda jaktorder ifall vargen hotar människan. Stamvårdande jakt 2015–2016 fällde främst reproducerande alfahannar och -honor, vilket hotade populationen. Det är extremt lätt att komma undan med tjuvjakt, som utövas för att skydda jakthundar. Ifall vargen faktiskt vore en sådan "mardröm" går det väl enkelt att ta fram övertygande och konkreta bevis för ett återinförande av begränsad, selektiv stamvårdande jakt?
Vuxna vargindivider beräknas ta 50–70 älgar per år inom sitt revir, varav hälften kalvkött. Eftersom vargen undviker färdigutvecklade älgar torde skogens konung räcka till: med tanke på naturskönhet, ekosystemets näringskretslopp och som jaktbart vilt. Naturen gynnas av flerartsförvaltning, som också beaktar björnbeståndet.

Torsten Fagerholm,

ledarskribent, HBL

ANDRA LÄSER