HBL ringde upp Schildts & Söderströms litterära chef Anna Friman och Tapani Ritamäki, förläggare vid Förlaget M, för att fråga om deras syn på emojin, och då i synnerhet om dess möjligheter att göra erövringar i det skrivna språkets högborg, skönlitteraturen.
– Den har nog redan hittat in i litteraturen, emojin. Det är en del av att språket förändras och jag tycker det är ganska roligt. Man kunde säkert skriva en hel bok bara på emojier om man var på det humöret, säger Friman.
Tror du emojin kommer att förändra vårt förhållande till litteraturen eller språket på ett djupare plan?
– I litteraturen tror jag att den kommer att vara ett berikande element. Jag tänker mig att den i det här skedet mest används i dialog. När de sociala medierna och den virtuella verkligheten flyttar in i litteraturen är det logiskt att emojierna också flyttar med.
– Men när det gäller själva språket, tror jag att den lite undergräver människors förmåga att förstå ironi och lita på orden.
Ungefär på samma sätt resonerar Tapani Ritamäki. Han konstaterar att korta texter är stumma och att emojier ofta används för att undvika missförstånd.
– Men i litteraturen ska mottagaren vara tillräckligt känslig för att kunna läsa mellan raderna.
Ritamäki konstaterar att emojierna än så länge inte gjort entré i Förlaget M:s böcker, men han förkastar inte tanken på att de kan ha en plats i litteraturen – rätt använd.
– Som en dagslända tror jag att de kommer att komma i något skede. Lite som då det började komma ut böcker som var skrivna som textmeddelanden på den tiden då begränsningen var 200 tecken per meddelande. De var lite vitsiga.
Men kan emojierna få ett längre liv och småningom inkorporeras som en naturlig del i litterär text?
– Svårt att säga, men jag förhåller mig lite tveksam till att det skulle bi så populärt.
Kontextberoende
Emojierna har naturligtvis också börjat uppmärksammas av forskningen, och den som googlar runt bland mer eller mindre seriösa artiklar kan ganska snart konstatera att det inte finns många entydiga sanningar. Som alltid med språk verkar förståelsen vara kontextberoende.
Många språk- och beteendeforskare talar om emojin som en förstärkare av känslor – men samtidigt visar en internationell studie av användningen av hjärtan och leende ansikten i professionella sammanhang inte verkar påverka mottagarens upplevelse av värme. Däremot tenderade avsändaren att betraktas som mindre kompetent. När deltagarna i studien ombads att svara på yrkesrelaterad e-post var svaren också mer detaljerade och innehöll mer sakinformation om de inte innehöll en smiley, säger dr Ella Glikson vid Ben-Gurion universitetet i Israel i ett pressmeddelande.
