Rysk roulette med civilisationen

Flygplanen samlar damm, leverantörskedjorna ligger i spillror, i fabrikerna råder stiltje. I årtionden har vi spridit risker världen över medan varor, tjänster, kapital och människor enkelt har korsat gränser. Nu avslöjar covid-19 sårbarheten. Att dra i panikbromsen är kostsamt. Har vi varit naiva? Har globaliseringen nått vägs ände, uthärdar de internationella nätverken denna hälsokris?

Det är alltför tidigt att klä globaliseringen i säck och aska. I flera årtionden har extrem globalisering varit konsumentens bästa vän. Som ett väloljat maskineri har den pressat ner kostnadsbasen och skänkt oss hyperbillig elektronik, kläder och krimskrams – visserligen ofta till ett på kort sikt osynligt ekologiskt och socialt pris. Den utvecklingen har vi själva röstat fram och förstärkt som konsumenter, med plånboken, dag för dag. Sammanvävningen av politik, kultur och ekonomi – den globala rörligheten – lär bestå, medan kursen korrigeras.

Mitt i allt det ömsesidiga beroendet står värde- och logistikkedjorna nu inför ett vägskäl. Då gamla sanningar omvärderas lär länder och företag gynnas och drabbas olika. Politiker betonar inhemsk tillverkning, beredskapsnivåer och skyddslager – som i Finlands fall visade sig vara en papperstiger. Privata tillverkare får sig en tankeställare och lägger större vikt vid lagerhållning, hur kostsam den än må vara.