Experter oense om medielandskapet efter SPT:s nedläggning

Från och med årsskiftet är den finlandssvenska nyhetsbyrån SPT ett minne blott. På tisdagen möttes experter för att diskutera hur journalistiken påverkas av nedläggningen.

Bland andra Kjell Herberts, Markus Österlund och Erja Yläjärvi deltog i tisdagens debatt.
– Svenskfinland finns, men Svenskfinland är inte bara ett antal regioner och några språköar.
Så inledde sociologen Kjell Herberts tisdagens debatt på Luckan i Helsingfors, om den finlandssvenska journalistiken efter att nyhetsbyrån SPT vid årsskiftet läggs ned.
Hans budskap var klart och tydligt: Tidningarna blir alltmer regionala, därför behövs SPT eller en motsvarighet.
– Jag tror att de finlandssvenska tidningarna behöver samarbeta på riktigt. När SPT faller bort så tror jag att det enda läsarna uppfattar som gemensamt är tv-sidan. Kanske det är dags för att vi får en tidning som heter HBL; "Huvudbladet". En gemensam tidning för hela Svenskfinland där Hufvudstadsbladet fortfarande kan komma som en lokaltidning i Helsingfors, Vasabladet som en bilaga, Västra Nyland som en bilaga och så vidare. Så att vi faktiskt får, och tillåter, en sund debattatmosfär i Svenskfinland, med förutsättningen att vi intresserar oss för vad som händer i andra regioner, säger Herberts.
Även om förslaget för "Huvudbladet" inte fick alltför stort utrymme under diskussion kvarstod frågan: Intresserar faktiskt nyheter från till exempel Österbotten läsare i Nyland? Och vice versa?

Läsarnas behov är prio ett

Markus Österlund, tidigare folktingssekreterare, poängterar att det uttryckligen är de lokala tidningarna som det går bäst för ekonomiskt och som växer.
– Detsamma hände i Norge. Där har de anställt fotografer i stället för journalister som skriver. Är det något vi ska nöja oss med? Jag kan tycka att vi i Svenskfinland inte bara ska nöja oss med det som läsarna vill ha.
De andra paneldebattörerna, konsulten Elli Flén och Hufvudstadsbladets chefredaktör Erja Yläjärvi, håller inte med Österlund.
Yläjärvi hyllar lokaljournalistiken och säger att nyheten inte är finare bara för att den är längre bort från läsarna.
Elli Flen efterlyser en vettig mediekritik.
– Vi har väldigt höga tankar om vad journalistiken borde vara, vad dess uppdrag är och vad Svenskfinland borde läsa. Vi sitter här och tycker en massa saker men vi vet inte riktigt, säger Flén och fortsätter:
– Det är läsarna som styr. Vill läsarna ha lokala tidningar så ska det vara lokala tidningar, då kanske Svenska Yles position som det "allfinlandssvenska" stärks. I dag väljer man sin mediekonsumtion enligt vad man behöver och det är inte alltid man behöver den där lokala tidningen mest.

Vad händer nu?

Det visar sig att nyhetsbyråns kunder alla använder dess tjänster mycket, men på olika sätt. Hufvudstadsbladet, Vasabladet och Åbo Underrättelser förlitar sig på SPT för att täcka olika delar bevakningen. Till exempel undrar universitetslektorn Jenny Stenberg-Sirén, som analyserat tidningarnas användning av SPT-texter, hur Vasabladet kommer att göra då nyhetsbyrån i nuläget i stort sett fyller inrikessidorna.
Hufvudstadsbladets chefredaktör Erja Yläjärvi säger att HBL har outsourcat stora delar av till exempel presskonferenser, coronainformation och annan myndighetsrapportering till SPT. Något HBL nu själva ska ersätta.
Men Yläjärvi säger också att man nu måste utreda vilka nyheter läsarna vill ha från regionerna. Behövs det frilansare ute i landet och var går gränsen för att HBL själva ska åka utanför Ring III?

Moderator Lina Laurent: Ni funderar på det här, men det finns ingen plan för hur det ska gå till?

– En sak jag har lärt mig efter tjugo år i den här branschen är att man inte kan ha en, låt oss säga, femårsplan. Läget förändras i så snabb takt. Man måste vara väldigt ödmjuk inför vad läsarna vill ha. Men Helsingfors och Nyland är ju vårt kärnområde, säger Yläjärvi.
ANDRA LÄSER