Nu kan dom bli vanligare även i skrift

"Dem tog medalj." Många unga svenskar har svårt att skilja på de och dem. På svenska kultursidor vill en del debattörer därför att vi börjar skriva dom i stället.

Charlotta af Hällström-Reijonen, avdelningsföreståndare vid Institutet för de inhemska språken, tycker det är okej att bredda normen inom det svenska språket. Hon är också chefredaktör för tidningen Språkbruk.
Jonas Forsbacka
07.04.2022 11:30 UPPDATERAD 07.04.2022 15:06
Den gamla dom-debatten fick ny fart förra veckan när Henrik Birkebo, gymnasielärare i svenska och engelska, skrev en debattartikel i Expressen med rubriken: "För tusan, kan vi inte börja skriva 'dom' nu?" Han påpekade redan 2016 att svenska elever har så pass svårt att veta hur de och dem ska användas att man helt enkelt borde börja skriva dom i stället. Så uttalar också de flesta orden.
Dom-debatten har tidigare förts också i Finland och HBL ringer upp Charlotta af Hällström-Reijonen, avdelningsföreståndare vid Institutet för de inhemska språken, för en kommentar.
– Det är en lite intressant inställning att om det är svårt att lära ut något så slutar man lära ut det. Det kan man kanske ifrågasätta. Och handlar det om elevernas motivation eller att lärarna saknar ambition? Eller är det något fel på pedagogiken? Det måste inte vara fel på språkbruket, säger hon.
af Hällström-Reijonen är ändå ingen motståndare till att dom skulle etableras också i skrift.
– Jag tycker inte vi behöver gå över till dom och utesluta de och dem, men man kan lägga till dom som en accepterad skriftform.
af Hällström-Reijonen konstaterar att dom dessutom redan förekommer i skrift, men uppfattas som vardagligt och talspråkligt. Hon berättar att dom-debatten har dykt upp med jämna mellanrum sedan 60-talet, och hon ser doms etablering som "en oundviklig utveckling".
– Vi breddar normen, det tycker jag är okej! Så länge man inte förbjuder dem som vet skillnaden att upprätthålla distinktionen. Det innebär variation och är intressant, säger jag som språkvetare.

Kvällstidningar i bräschen

Anders Svensson, chefredaktör på svenska Språktidningen, skriver i början av april att tiden talar för dom: "Och det finns inget som hindrar dom som vill att hålla fast vid de och dem." Den svenska språkvetaren Sara Lövestam spådde i februari att distinktionen mellan de och dem kommer vara "högst frivillig inom ett par decennier". Lena Lind Palicki var otåligare i en krönika i Svenska Dagbladet i tisdags när hon uppmanade journalister, författare, språkvetare och lärare att börja skriva dom. "Så, låt oss börja. Låt mig börja", skrev hon.
af Hällström-Reijonen säger att till exempel medier kan påskynda förändringen.
– Jag tror att någon kvällstidning kommer vilja framstå som folklig och modern och gå i bräschen för utvecklingen, och gå över till att skriva dom.
Det kommer i förlängningen leda till att det börjar framstå som finare, eller rentav gammaldags, att skriva de eller dem, säger af Hällström-Reijonen.
– Men jag tror vi får vänta flera decennier innan vi kommit så långt, säger hon.

Bättre i Svenskfinland

Men på vilket sätt blandar man ihop orden då? Kanske sa någon att "dem fick medalj" när hockeylejonen vann OS-guld. Eller: "de träffade han inte så ofta", som är ett av Lövestams exempel.
Vissa har fått lära sig knepet att byta ut de eller dem mot engelskans "they" eller "them". Meningen "Them won a gold medal" skaver säkert i mångas språköron. Ändå är bevisligen många språkbrukare osäkra.

Är vi bättre på att få det rätt i Svenskfinland än i Sverige?

– Visst är vi bättre, och många av oss gör fortfarande skillnad mellan de och dem i tal. Men långt ifrån alla, säger af Hällström-Reijonen.
Språkvetaren Therese Leinonen skriver i ett avsnitt av boken Talet lever – Fyra studier i svenskt talspråk i Finland (2015) att dom har tagit över allt mer i finlandssvenskarnas språkbruk. Fortfarande finns särskilt äldre generationer i Helsingfors, Vasa och Åbo som använder uttalsformen "di", men yngre generationer är redan vana vid att använda ordet dom i talet också här.
Språkvårdaren Mikael Reuter beklagade sig i sin språkspalt 1990 över att dom enligt honom hade fått starkt fotfäste inom barnlitteraturen och i svenska läromedel för grundskolan.
"På det viset vänjer sig barnen vid dom, och då är det förståeligt att de och dem kan börja kännas onaturliga för dem som har uttalet dom i sitt talspråk", skrev Reuter.
I den senaste dom-debatten har flera jämfört med hur man för 100 år sedan lärde sig skriva "jag kommer" men "vi komma" på svenska, trots att de flesta sedan länge sa "vi kommer" i talspråk. Enligt af Hällström-Reijonen var skillnaden ändå stor jämfört med dagens diskussion om de, dem och dom, eftersom pluralformerna på riktigt inte användes i tal.

ANDRA LÄSER