Ger egen valuta storbolagen för mycket makt?

Det handlade också om att binda arbetskraften på orten och att få tillbaka de pengar som betalades ut i form av löner.

Vi har fått läsa om att ett av (några av) världens största företag funderar på egen valuta. Journalister frågar ekonomiexperter vad de tänker om saken. Intressant, men det finns ju risker, är det allmänna svaret. Risker finns det med allting, här talar man antagligen om ifall valutan blir tillräckligt stabil. Men som vanligt skulle det ju vara kunderna som betalar för de riskerna på olika sätt.
Jag skulle gärna höra vad till exempel sociologer, om det nu är rätt grupp, har att säga om följderna av en egen valuta. Fenomenet är inte nytt. Nyheten är att det nu handlar om en ”lokal” valuta som genom företagens enorma storlek och genom nätet påverkar i stort sett hela världen.
I Finland fanns förr så kallade brukspatroner. De var i många fall den enda betydande arbetsgivaren på orten. De ägde ofta bostäderna där arbetarna bodde och ofta också ortens enda affär. På en del orter hade man egen valuta, eller kuponger som bara kunde användas i brukspatronens butik. Där kunde man kanske få kredit. Den som hade framåtanda och byggde ett eget hus fick ofta lån av arbetsgivaren. Man talade ofta om trygghet och företagets ansvar. Men det handlade ju också om att binda arbetskraften på orten och att få tillbaka de pengar som betalades ut i form av löner.
Ur modern synvinkel kan vi säja att det är bra att systemet inte längre finns. Men tyvärr är verkligheten en annan. Om jag förstått rätt så finns systemet kvar bland annat i Latinamerika. På plantager mitt i ingenstans jobbar människor för futtiga löner och får betalt i kuponger som bara duger i arbetsgivarens butik där priserna oftast är skyhöga. Liten lön, höga priser. Bra, då har alla arbetare ett skuldförhållande till arbetsgivaren. Det betyder att arbetarna och deras barn i praktiken ägs av arbetsgivaren, kanske i evighet. De som inte gillar systemet talar arbetsgivarnas livvakter till rätta.
Nåja, fullt så här dramatiskt blir det antagligen inte om superbolagen får en egen valuta. Men visst handlar det om snikenhet, och en vilja att få bättre kontroll över kunderna som i sin tur ska ge ännu mer pengar. Bolagen vill inte dela med sig av vinsterna och vill att pengarna ska användas bara hos dem. Varför inte också lån som bara kan användas hos ”bolaget” och dess kompanjoner. Tja, sådana lån finns ju redan. Lagstiftningen på olika håll vill ofta motverka alltför starka monopolställningar, men nu handlar det ju om en annan bransch, hur förhåller man sig till detta?
Kommentarer som att stater brukar stå bakom valutor är väl inget hinder. Nästa steg är kanske att storbolagen grundar en egen stat. Ingen dum idé, staterna stör ju bara storbolagen. Skatter och lagar och förordningar som sätter käppar i hjulen. Men vid närmare eftertanke finns det ju inget behov. Tack och lov, vi har ju redan skatteparadis och bekvämlighetsflagg.

Jan Jungner,

Ingå

ANDRA LÄSER