Priset på gamla muminböcker skjuter i höjden – kolla hur mycket dina böcker är värda

På det trolska omslaget stretar Sniff, Snusmumriken och Mumintrollet fram på styltor längs den torrlagda havsbottnen. Från yttre rymden rusar samtidigt kometen emot dem med sitt flammande släp av förintelse.

Det här är originalutgåvan av Tove Janssons Kometjakten (1946), som många räknar som den första egentliga muminboken. På Hagelstams antikvariat i Helsingfors har boken i dag en prislapp på omkring 300 euro.

– I just den här boken finns dessutom en dedikation skriven av Jansson själv, vilket fördubblar värdet till 600 euro, säger bokhandlaren Cecil Hagelstam medan han försiktigt vänder de gulnade bladen.

Hagelstam har under de senaste åren märkt en trend som ur hans synvinkel är mycket välkommen: efterfrågan – och därmed också priset – på förstaupplagorna av Tove Janssons böcker stiger hela tiden.

– Fenomenet började under 90-talet då originalutgåvan av Småtrollen och den stora översvämningen (1945) blev eftertraktad bland muminentusiaster. Sedan följde de senare böckerna, som trycktes i större upplagor, i kölvattnet, säger Hagelstam.

– På 2000-talet har utvecklingen sedan verkligen fått fart. Nyligen sålde jag en muminbok med dedikation för över 1 000 euro. Muminböcker har visserligen alltid gått åt, men tidigare hade de inget större penningvärde. På 1970-talet var den här utgåvan av Kometjakten värd 50 mark (ungefär 8,40 euro), fortsätter han.

Även om 70-talets priser inte är direkt jämförbara med dagens är prisökningen på förstaupplagorna markant. Tendensen gäller inte bara muminböckerna, utan i stort sett alla verk där Jansson haft en tass med i spelet, antingen som författare eller som illustratör. Hagelstam nämner till exempel barnböcker som Om flugan Maja och Zebran Sebulon och andra djursagor, som Jansson illustrerat.

Orsakerna står enligt Hagelstam att finna i Tove Janssons internationella popularitet – etablerad sedan flera decennier tillbaka, och ridande på en ny vågkam som inte visar tecken på att plana ut.

– Tove har varit så mycket på tapeten de allra senaste åren. Det har hållits utställningar, skrivits böcker, döpts en park efter henne, öppnats ett nytt museum, gjorts en pjäs och så vidare. Som författare och konstnär har hon blivit viktig såväl nationellt som utanför landets gränser, säger Hagelstam.

Det här märks dagligen på butiksgolvet. De äldre svenskspråkiga muminböckerna är inte längre eftertraktade bara i Finland och Sverige, utan också bland britter, tyskar och framför allt japaner, berättar Hagelstam.

Det särpräglade kulturella bandet mellan Finland och Japan har en av sina synligaste manifestationer i den gemensamma vurmen för muminvärlden. Muminmuggarna har länge sålt som smör i Tokyo, och nu verkar samlarintresset utvidga sig till böckernas förstaupplagor.

Trollkarlens hatt (1948) där Bisamråttan grubblar över alltings onödighet, har blivit en nödvändighet för muminfrälsta japaner.

– Många köper böckerna trots att de inte behärskar språket. Vi förvarar dem bakom lås och bom i en särskild vitrin och tar fram dem på begäran. Annars kommer folk hela tiden och rycker och petar i dem, och det går inte. De är sköra böcker, säger Hagelstam.

Han sätter också fingret på en faktor som kan förklara Tove Janssons ihållande popularitet.

– Det finns ingen typisk Tove Jansson-köpare. De är människor i alla åldrar.

Samlarintresset för de brokiga muminmuggarna har trissat upp priset på sällsynta modeller till oanade höjder. Enligt uppgifter från auktionssajter har enskilda muggar sålts för summor på 5 000–8 000 euro. Förstaupplagorna av böckerna tävlar än så länge inte i samma liga. Men i år har flera medier skrivit att muminmuggsboomen kan vara på väg att lugna sig. Utbudet börjar överträffa efterfrågan i näthandeln.

– Muggarna är antagligen en bubbla. Själv sysslar jag inte med bubblor, det går ju inte att massproducera förstaupplagor. Ingenting tyder heller på att Tove skulle vara i ropet bara just i dag, tvärtom pressas priserna uppåt, säger Hagelstam.

Prisutvecklingen innebär att många finlandssvenska bokhyllor inhyser dyrgripar också i en världslig bemärkelse – åtminstone teoretiskt sett.

– Säljer man böcker till antikvariat ska de förstås ha sin mellanskillnad, påminner Hagelstam.

– Det får man köpslå om. Jag är beredd att betala för böcker jag lyckas sälja bra. En oskriven regel är att inköpspriset är halva försäljningspriset, men det beror helt och hållet på hur smidigt förhandlingen går.

Hagelstam blir dagligen kontaktad av människor som går genom sina bokhyllor och hoppas kunna sälja böcker. Att en bok har många år på nacken betyder ändå inte att den är värdefull.

– Skönlitteratur som var vanlig på sin tid är i regel värdelös ur ekonomisk synvinkel. Ofta håller romaner ett par generationer, men yngre människor läser inte detsamma som farfar och farmor läste. I Svenskfinland är Janssons böcker ett av ytterst få undantag.

– Sådana som det tryckts få av och som intresserar från generation till generation. Vetenskaplig litteratur står sig också.

Det växande suget efter Janssons böcker är välkommet för antikvariaten, som brottas med en rad svåra utmaningar. Utbudet av begagnade böcker överstiger ofta efterfrågan, klientelet åldras och en stor del av handeln har för länge sedan flyttat ut på nätet.

Berndt Wikgren, sekreterare i Finska antikvariatföreningen, uppger att antalet så kallade stenfotsbutiker i Helsingfors rasat med ungefär hälften bara under de tio senaste åren.

– I dag finns 10–12 antikvariska bokhandlar kvar i Helsingfors. Den största orsaken är ändå inte dålig försäljning, utan att det inte längre finns yngre folk som vill ta över verksamheten när de äldre affärsidkarna går i pension. Samtidigt har antalet personer som säljer sina böcker privat på nätet ökat, säger Wikgren.

– Dessutom gör folk i allt större utsträckning sina vanliga butiksinköp i köpcenter där det tills vidare inte finns så många antikvariat, påpekar han.

Varken Wikgren eller Hagelstam håller ändå med om att de finländska antikvariaten rider mot solnedgången.

– Vi säljer böcker i dag lika bra som vi gjort i 40 år, det gäller bara att ha de rätta böckerna och följa med vad som går hem hos de yngre. Rara böcker i gott skick har ett bestående värde. Men många böcker som inte går åt för vi bort, eller så köper vi inte alls in dem, säger Hagelstam.

Ändå har också Hagelstam med rynkad panna följt med hur antalet antikvariat minskat under 2000-talet.

– Det är viktigt att de finns med i gatubilden, de är visitkorten utåt. De ger kunderna möjlighet att botanisera i hyllorna och upptäcka böcker de inte kände till. Näthandeln fungerar inte på samma sätt, för du kan ju inte googla en bok som du inte vet om.

Näthandeln har ändå fått central betydelse också för Hagelstams antikvariat.

– Den vägen säljer vi mycket utomlands och får en del överraskande beställningar. Till ett universitet på Sicilien sålde jag uppemot 100 kilo finsk etnografisk litteratur för flera tusen euro. Men näthandeln innebär samtidigt massor av jobb: alla böcker måste fotograferas och beskrivas noggrant.

– Nej, det är en liten nisch. Men en fungerande handel består just av många små nischer.

Hagelstam tror ändå inte att finländarna kommer rusande till bokhandlarna med sina muminböcker om prisstegringen fortsätter. Många kan i stället föredra att låta boken stå kvar i hyllan, med vetskapen om att den är dyrbar i dubbel mening. Sniff skulle kanske inte ha protesterat.