Symtomatisk behandling räcker inte i välfärdsområdesvalet

En fjärdedel av våra ungdomar lider enligt Institutet för hälsa och välfärd THL av någon form av psykisk ohälsa. Depressions- och ångestsymtom har blivit vanligare framför allt bland andra stadiets studerande. Den politiska debatten bland kandidaterna i välfärdsområdesvalet har långt fokuserat på resurserna inom vårdsektorerna. Samhällskritiken och den tillhörande problemlösningen har däremot varit häpnadsväckande frånvarande i diskussionen.

Inom medicinen används begreppet symtomatisk behandling. Att öka resurserna inom olika vårdområden är delvis just det här och är en viktig del av helheten. Men i folkhälso- och psykvårdsfrågor, liksom i andra samhällsfrågor är det viktigt att sträva efter att fastställa en mer specifik diagnos. Det räcker inte att endast behandla symtom, såsom depression och ångest. Utöver den symtomatiska behandlingen måste vi diagnostisera grundorsakerna till de systemiska problemen så att de kan behandlas effektivt och i framtiden förebyggas på samhällsnivå.

Författaren och kolumnisten vid New York Times David Brooks konstaterade en gång i tiden att vi till en stor del växer upp, och delvis också uppfostras i jakten på en marknadsorienterad meritförteckning. Hur man växer som människa lärs inte ut, begrundas och betonas inte lika tydligt, trots att var och en av oss inombords ändå upplever att det här är en viktigare och i slutändan mer betydelsefull del av varandet. Att söka och konstruera sin egen identitet och mening för sitt liv kan vara en outhärdligt krävande process som förutsätter tid, experimenterande, att man vågar göra misstag och lär sig av dem.

Barn och unga behöver stöd, utrymme och kanske framför allt tid att växa som människor. Annars kommer tävlingssamhällets barn under prestationspressen att konkurrera ner sig själva i ångestträsket oavsett hur effektiva och tillgängliga våra psykvårdstjänster är.

Simon Granroth,

socialpsykolog, vetenskapskommunikatör, ordförande för SFP i Helsingfors

ANDRA LÄSER