I april var det sju år sedan Etiopien inledde byggandet av en stor damm i Blå Nilen, Den stora etiopiska renässansdammen (The Great Ethiopian Renaissance Dam, förkortat GERD). Dammen, som vid det här laget är färdig till 65 procent, ska en gång för alla lösa landets elektricitetsförsörjning och det är också tänkt att Etiopien ska kunna exportera el till grannländerna. Dammbygget är mycket populärt bland befolkningen och det ses som ett avgörande steg mot industrialisering och ett modernt samhälle. Etiopien har ambitionen att bli "Östafrikas ekonomiska motor". Redan nu hör den årliga ekonomiska tillväxten i Etiopien till de högsta i världen – framför allt tack vare kinesiska investeringar.
Men i grannländerna har den stora dammen stött på hårt motstånd. Det är framför allt Egypten som protesterar. I Egypten tror man att tillflödet av vatten till Nilen kommer att strypas till den grad att det blir ett hot för hela landets existens. Egyptierna brukar säga att Nilen är landets moder, utan Nilfloden finns det inget Egypten. Redan nu råder det allvarlig vattenbrist i Egypten. Nilens årliga flöde är 80 miljarder kubikmeter vatten och enligt ett internationellt avtal från 1959 har Egypten rätt till 55,5 miljarder och Sudan 18,5 miljarder kubikmeter. I dag säger egyptiska regeringen att landet skulle behöva ytterligare 20 miljarder kubikmeter för att täcka sitt vattenbehov. Men det kommer att bli omöjligt när den etiopiska dammen är färdig.
Ända sedan dammen började byggas 2011 har det förts fruktlösa förhandlingar mellan de närmast berörda länderna – Etiopien, Egypten och Sudan. Egypten, tidvis understött av Sudan, har krävt ett stopp för bygget. Egypten hävdar att dammbygget är olagligt eftersom Etiopien inledde det utan att konsultera de länder som ligger nedströms, vilket det enligt internationell rätt vore skyldigt att göra. Etiopien har ignorerat detta krav och ifrågasätter dessutom giltigheten av det ovannämnda avtalet från 1959 eftersom Etiopien vägrade att gå med i avtalet.
