Inbjudande eller bara platt – den digitala teatern sätter regi och dramaturgi på prov

Året har bjudit på lyckade strömmade teaterföreställningar som Manning är fri, men också på besvikelser. Digital teater kräver ett eget tänkesätt och dessutom är det är lättare att klicka sig bort från en föreställning än att ta sin rock och gå, skriver Barbro Enckell-Grimm.

Ole Øwre i föreställningen Manning är fri – ett lyckat exempel på strömmad teater.
02.03.2021 14:30 UPPDATERAD 02.03.2021 20:55
I början kändes teater på skärm som en självmotsägelse. Teaterupplevelsen består av så många olika element, från biljettköp till att vika tid och plats för upplevelsen, att vara delaktig med det som händer på scenen och i salongen samtidigt som jag skärmar av mig från yttervärldens andra, störande element och bruset i mitt inre.
Sedan har det bara varit att ta skeden i vacker hand. Så småningom har det blivit uppenbart att digital teater kan vara otroligt många olika saker: filmade föreställningar som skett för publik i en salong, uppsättningar som påminner om dataspel, virtuella pjäser med olika dramaturgi och upplägg.
Omställningen har skett snabbt också på teaterfältet, inte bara för publiken. En del föreställningar har lyckats bättre, andra passar inte i det digitala formatet. Mycket beror på infallsvinkel, koncept, regi och dramaturgi.

ANDRA LÄSER