Lika rörigt som romantiskt

Den italienska filmen Kärlekens hjältar undersöker kärlekens prövningar genom ett par som tillsammans gör ett seriealbum om sin relation. Trixandet med de olika tidsplanen är filmens stora svaghet – det blir för komplicerat för att orka med.

Filmrecensioner
Jasmine Trinca och Alessandro Borghi i en film som undersöker vilka superkrafter som krävs för att hålla ihop en relation.Andrea Miconi
Krister Uggeldahl
20.01.2023 12:41 UPPDATERAD 20.01.2023 21:31

DRAMA

Kärlekens hjältar (Supereroi)
Biopremiär 20.1.
Regi: Paolo Genovese. Manus: Rolando Ravello, Paolo Costella och Paolo Genovese. Foto: Fabricio Lucci. I rollerna: Alessandro Borghi, Jasmine Trinca, Vinicio Marchioni, Greta Scarano. 121 min. F12
Ingen har sagt att kärlek och relationer är lätt – åtminstone inte i det långa loppet. Å andra sidan: vad är tid annat än ett matematiskt begrepp.
Så resonerar Alessandro Borghis fysikprofessor Marco, som menar att skillnaden mellan dåtid, nutid och framtid är en illusion som det inte lönar sig att haka upp sig på.
Han är huvudperson i Kärlekens hjältar, ett italienskt kärleksdrama där tiden och dess tand trots allt spelar en central roll.
I filmens öppningsscen, en romantisk tablå med ett regntungt Milano som fond, stöter Marco av en slump på Anna (Jasmine Trinca), en fri och vacker själ som livnär sig som tecknare.
De tu är olika som bär, hon spontaniteten själv, han mera analytisk och kalkylerande, men det oaktat är resultatet en kärlekssaga det slår gnistor om. Det är bara en tidsfråga innan de flyttar ihop och bygger bo.

Från fest till vardag

Men förstås kommer dagen då det börjar knaka i fogarna, när festen övergår i vardag och tystnaden överröstar samtalet. I det skedet behövs det nästan superkrafter för att övervinna prövningarna.
Det är hypotesen som Anna driver i seriealbumet Superhjältar, tillägnad den stora och framför allt slitstarka kärleken.
Handlingen i filmen omspänner inte mindre är tjugo år men i stället för att berätta från ax till limpa väljer Paolo Genovese att hoppa fram och tillbaka i tiden. Och det är långt ifrån oproblematiskt.
Det blir onödigt rörigt och svårt att orientera sig. Själv orienterar jag mig i tiden med hjälp av Marcos skäggväxt och Annas frilla men den känslomässiga laddningen tar stryk när de små grå måste jobba så hårt.

Italiensk popmusik

Förvisso har Kärlekens hjältar också goda sidor, som personkemin mellan Alessandro Borghi och Jasmine Trinca, den italienska popmusiken som är som gjord för den här typen av film.
Inbjudande är också den geografiska inramningen: allt från storstaden Milano och ön Ponza till Comosjön och Köpenhamn. Och kärleken blir aldrig större än under en tur med scootern, här fångad i motljus.
Det sentimentala finalpasset är inte fy skam det heller, men helheten lider av trixandet med tid och rum. Där hade det räckt med mindre.

ANDRA LÄSER

Senast publicerat