Bokrecension: Idrotten, musiken, staden - och stunderna då allt förändras

Memoarboken Åren riskerar bli överrik, men tack vare balansen mellan nostalgi och reflexion skapas ett fylligt porträtt av generationen vars Helsingfors blev en del av världen. När boken är som bäst förmår bröderna Westö fånga ungdomens livsavgörande ögonblick.

Mårten och Kjell Westö löper emellanåt risk att hemfalla till sport-och-musik-malande grabbighet, men som minneskonstnärer lyckas de som regel väl med doseringen av nostalgi och kritisk reflexion.
Håkan Möller
17.08.2022 05:01 UPPDATERAD 17.08.2022 11:05
Kjell Westös Helsingforsskildringar omtalas redan med samma vördnad som Hjalmar Söderbergs eller Per Wästbergs suveränt levandegjorda Stockholmsmiljöer. Romanernas tids- och lokalkolorit kan få läsaren att höra trottoargruset knastra under skorna en tidig vårdag, känna dofterna från de havsnära promenadstråken, se de tidstypiska varorna som vilade de i ens egen hand och börja nynna på gångna tiders slagdängor. Det är rekvisita utan vilken romanerna skulle blekna bort som otydliga vykort.

ANDRA LÄSER