Veteraner välkomnar ny version av Okänd soldat

Veteranerna Lars Löflund, 95, och Pontus Nordling, 94, är inga dagliga biobesökare. De har varierande minnen av hur det en gång var att se film på bioduken.

– Jag minns att jag som yngre person kunde se tre filmer på bio på en dag, men det var länge sedan, säger Löflund.

– Jag har inte varit på bio på 30 år, säger Nordling.

Och vad är då bättre än att se Okänd soldat i den nya versionen, regisserad av Aku Louhimies, tillsammans med två pigga gentlemän som upplevde den svåra tiden som filmen skildrar. Filmupplevelsen blir klart godkänd av både Löflund och Nordling.

– Jag är glad över att vi fått en ny uppdatering av den första filmen och mitt helhetsintryck är positivt. Jag tycker att filmen var välgjord och lockar säkert en publik över generationsgränserna, säger Löflund.

– Jag håller också med om att filmen var välgjord, men jag tycker att den första filmatiseringen av Edvin Laine känns närmare för mig. Den här versionen är gjord med tanke på dagens yngre publik. Laines film var mer riktad till den generation som upplevde kriget, säger Nordling.

På självständighetsdagen hör Laines version av Okänd soldat till den givna repertoaren i tv-rutan. Det har också länge varit en tradition för Löflund att se filmen årligen. Däremot är det länge sedan Nordling sett Laines version.

– I år måste jag ju se den med den här färska upplevelsen i minnet. Jag vill ju kunna jämföra versionerna, säger Nordling.

– Jag tror säkert att yngre tittare föredrar den här nya versionen, men för mig är nog Laines version den riktigt stora filmen. Men alla filmer måste ju alltid sättas in i de tidsepoker då de gjorts, säger Löflund.

Nordling hade gärna sett en mer komprimerad version av Louhimies filmatisering.

– Jag tyckte att den var lite i längsta laget. Som den gamla journalist som jag är så hade jag klippt bort delar. Ingen film eller tidningsartikel är så bra att den inte blir bättre av att förkortas, säger Nordling.

Filmen är enligt Löflund och Nordling en realistisk skildring av livet vid fronten. Löflund vill ändå poängtera att det dåliga förhållandet mellan manskap och officerare, som beskrivs i filmen, inte förekom i hans regemente. I den nya versionen skildras också livet på hemmafronten.

– Scenerna på hemmafronten var mycket fint gjorda och framför allt hur man hade hittat fina inspelningsplatser, även om terrängen kanske var lite missvisande. Under alla mina år vid fronten upplevde jag aldrig en terräng som skulle ha haft lika många huggna träd. Uniformerna var också lite väl polerade i den här versionen, säger Löflund.

– Det fanns kanske lite för många pyrotekniska scener i filmen, säger Nordling.

Den heroiska soldaten Antero Rokka, som i den nya versionen spelas av Eero Aho, har en betydligt mer framträdande roll än i de tidigare versionerna.

– Rokka var ju i boken en anspråkslös person. I den här versionen passade han inte riktigt in i min uppfattning av honom. Jag föreställde mig honom lite mindre livlig och mindre savolaxare, säger Nordling.

– Han var delvis mycket bra i den här versionen. Det är all anledning att minnas att det fanns många som utförde verkliga hjältedåd på samma sätt som Rokka, säger Löflund.

Frågan är om man i filmen berättat allt som finns att berätta om fortsättningskriget?

– Jo, kanske när det gäller livet vid fronten, men det kunde ju vara på sin plats att berätta om livet på hemmafronten, om soldatgossarnas insatser eller om luftvärnets roll under kriget, säger Nordling.

– Framtiden får utvisa om det behövs fler filmer om kriget. Frågan är om mänskligheten i framtiden lärt sig av sina tidigare misstag. Om inte, så behövs filmer av det här slaget, säger Löflund.