Insändare: Företagshälsovårdslagen uppskattas av både arbetsgivare och arbetstagare

debatt
18.08.2022 21:21
Det är kanske inte helt fel med en partsinlaga av en företagsläkare angående käbblandet om företagshälsovården mellan Bo Holmberg och Peter Rehnström.
Att huvudsakligen fokusera på möjligheten att snabbt få en tid till läkare är ett tecken på att debattörerna inte inser den övriga personalens avgörande betydelse. På den företagshälsostation jag jobbade på i över 30 år fanns det förutom en läkare två–tre hälsovårdare, en fysio­terapeut och ett mottagningsbiträde. Om inte detta team hade funnits som helhet hade verksamheten fortsatt på samma sätt som då jag började 1977, det vill säga att läkarens enda uppgift var att sköta sjukdomar. Då jag gick i pension 2010 var cirka hälften av min arbetstid förebyggande verksamhet. Undervärdera alltså inte till exempel hälsovårdarnas kompetens.
Den första, som fabrikens anställda ringde till, var vanligen mottagningsbiträdet, som var utbildad läkarsekreterare och hade lång erfarenhet. Mottagningsbiträdet kunde föreslå att ett besök till en hälsovårdare var mera ändamålsenligt än att besöka läkaren och detta accepterades vanligtvis av patienten. Hälsovårdaren avgjorde sedan om ett läkarbesök var behövligt.
Detta sätt att fungera i 1–3 steg möjliggjorde att patienten fick den vård som behövdes men inte nödvändigtvis besökte läkaren om detta inte var den optimala medicinska lösningen. Det är att slösa med dyr läkararbetskraft om alla skall ”ha rätt” att genast då man vill beställa en tid till läkare. Så fungerar det alltså inte heller på alla företagshälsovårdsstationer. Det viktiga är, att patienten med tanke på sina symtom får en tid till den vårdperson som bäst lämpar sig för situationen och inte nödvändigtvis till en läkare. Det viktiga är vilken vård patienten behöver och inte vem patienten vill besöka.
Den utveckling som skett inom företagshälsovården hade knappast skett om vi inte haft en företagshälsovårdslag, som uppskattas av både arbetsgivare och arbetstagare. En stor del av yrkessjukdomarna har minskat kraftigt vilket inte hade skett om inte företagshälsovården varit omfattande med både förebyggande och sjukvård. Dagens unga specialistläkare är betydligt kunnigare än jag var 1977 då jag började min bana. De har betydligt bättre kompetens att sköta den förebyggande verksamheten. Det bör dock noteras att förtroendet för företagsläkarna till stor del byggs upp via sjukvård där patienterna/de anställda vant sig att lita på företagsläkaren. Mycket viktig information kom till företagshälsovården då man, om tillfället var lämpligt, frågade patienten ”Hur går det annars?”.
Efter att jag blivit pensionerad blev mitt knä sjukt under tennisspel och jag hade svårt att röra mig. Skulle jag ha arbetat i stålverket skulle jag omedelbart ha blivit sjukskriven. Jag har funderat om det skulle vara mycket ojämlikt om en stålverksarbetare skulle ha fått vård snabbare än jag som pensionär? Det är även i pensionärernas intresse att totalproduktiviteten i våra företag är på en så bra nivå som möjligt. Personligen skulle jag acceptera att en person, som håller företagen i gång, skulle ha fått gå förbi mig som pensionär i kön då det gäller en icke livshotande sjukdom. Detta är politik och inte sjukvård och någon entydig åsikt om vad som är etiskt rätt har jag inte.
Övergången till välfärdsområden kommer att vara jobbig trots att alla är överens om att en reform behövs. Kanske man borde fokusera mera på annat än att yrkesverksamma har en fördel i företagshälsovården?
Ove Näsman, specialläkare i företagshälsovård, pensionär och företagare, Dalsbruk

ANDRA LÄSER