Ledare: Finländska myter kring alkoholism

Varför super Jeppe? Det frågtes blott, svaren sluddras bort. Vi finländare är hyperindividualistiska: frihet under ansvar. På sistone har en kavalkad av rubriker om dryckesvanor hos personer vid synliga samhälleliga poster sköljt över oss. Anar vi en förändring – eller ett smärtsamt samhälleligt tabu?

Cognac, gin, whisky och vinflaskor med kvitton som sorteras under kategorin ”ministerns dryckesskåp”, samt lonkero som åtnjuts ombord på försvarets flyg. Handlar fallet Mika Lintilä (C) om drev, om dolkstötar från politiska rivaler inför riksdagsvalet, eller om ett påtagligt men genant ämne som vi undviker att prata om? Därtill har ett antal chefredaktörer avgått på senare år, till följd av alkoholproblematik. Råder här olika moraliska måttstockar?

Vi behöver sätta saker i proportion: förhålla oss empatiskt till eventuella drabbade individer, samtidigt zooma ut och begrunda Finlands bedrövliga statistik inom förlorade levnadsår som vore fullt möjliga att förhindra (PYLL, Potential Years of Life Lost). Flera förtida dödsfall är direkt eller indirekt alkoholrelaterade, vi landar närmare Östeuropa än Västeuropa.