Sanna Nyqvist, docent i allmän litteratur vid Helsingfors universitet och författare till en fackbok om Nobelpriset (Räjähdemiehen perintö: vallasta, kirjallisuudesta ja Nobelin palkinnosta, Tammi 2019), hör till dem som hoppades att Nobelpris i litteratur skulle gå till Annie Ernaux.
– Hon var mångas favoritkandidat. Abdulrazak Gurnah var en överraskning för många av oss i fjol, medan Annie Ernaux är ett namn som funnits på listorna i några år så det var inte oväntat eller överraskande, säger Sanna Nyqvist.
Hela femton Nobelpris i litteratur har genom åren gått till Frankrike, som är ett av de länder som Akademien belönat mest, men Annie Ernaux är den första franska kvinnan som får priset.
– Det känns jätteroligt eftersom varken Marguerite Duras, Simone de Beauvoir eller Marguerite Yourcenar fick det.
Enligt Nyqvist är det tydligt att Akademien på senare år allt oftare börjat ge priset till kvinnor.
– Efter krisen inom Akademien för fem år sedan har hela tre kvinnliga författare fått priset, vilket är någonting helt nytt när man tittar på hela den långa traditionen från 1901 framåt. Att priset oftare går till kvinnor nuförtiden beror också på att fler kvinnor är akademiledamöter.
Abort och autofiktion
Att priset gick till en europeisk författare, trots att många trodde annorlunda, ser Nyqvist som ett tecken på självständighet hos Akademien.
– De följer inte diskussionen utan vill fatta beslut utan att påverkas av trycket från medier och den läsande publiken. De vill belöna författare de själva tycker är bra.
Samtidigt är Ernaux enligt Nyqvist också ett aktuellt val som ligger i tiden.
– Annie Ernaux är en ganska politisk författare, som bland annat skriver om abort, vilket är ett hett diskussionsämne i år efter högsta domstolens beslut i USA. Hon är också aktuell eftersom hon skriver autofiktion som är en jättepopulär genre just nu.
Själv har Nyqvist läst en roman av Ernaux, Vuodet (på svenska Åren).
– Det är en väldigt fin roman som är en jätteintressant blandning av autofiktion och en bredare samhällelig dimension. Den är lika mycket en roman om en generation och vad som hände i världen då. Dessutom är den väldigt vackert skriven, liksom många franska författare är hon en god stilist.
