Occitanien gick förlorat när nationalstaterna bildades men occitanskan lever kvar i trubadurernas sång och i blomsterspelen

Alla Europas språkområden fick inte bli nationer, Occitanien och dess språk hör till förlorarna. Trubadurernas lyrik kommer dock alltid leva, och därmed också occitanskan de diktade på, även om bara som litteratur- och sångspråk, skriver Jens Matthiessen.

Trubaduren Perdigon eller Perdigo (c. 1190–1220) från Lespéron.
23.05.2021 09:34
”När jag ser andra är jag blind, när jag hör dem är jag döv. För jag älskar henne mer än min mun kan tala för mitt hjärta. Inte ens Rhône, med allt dess vatten, har kraft att släcka min kärlek när jag tittar på henne”. Så skaldade (och kanske sjöng) Guilhem IX, greve av Akvitanien, en av de första kända trubadurerna. Ordet trubadur, på occitanska trobador, kommer från verbet trobar, "finna, komponera". Trobairitz var kvinnliga trubadurer.
Trubadurlyriken, med sin höjdpunkt på 11- och 1200-talen, innebar en kulturell omvälvning i Europa: det första uttrycket för en kollektiv litterär identitet, sekulär och regional snarare än klerikal. På rimmad vers på folkspråket occitanska smälte trubadurerna samman eller ersatte gudomlig hängivenhet med dyrkan av skönhet, rikedom, ungdom och erotisk kärlek. Många dikter var sånger, med både text och melodi.
Trubadurdikterna går från fromma psalmer ägnade åt Jungfru Maria till satirdikt, men det dominerande temat är sexuell åtrå, oftast riktad mot en kvinna av högre social ställning. I en dikt utropar en man att Gud själv inte vill ha någon kvinna ädlare än hans älskarinna; i en annan lockar en kvinna sin motvilliga älskare genom att säga att om han låter henne dö av otillfredsställt begär, kommer han att "begå en synd och gå till evig pina" och låta henne vara "mer eftertraktad på Domedagen”. I dessa älskares ögon är Guds vägar underställda kraften i erotisk kärlek. Trubadurernas poesi visar att delar av deras samhälle kände sig fria att ignorera kyrkans inskränkningar i fråga om sexualitet. Varifrån kom denna poetiska kultur som ställde mycket på ända i Sydeuropas medeltida samhällen – latinsk poesi, arabisk lyrik? Vi vet inte säkert. Men vi vet vad som hände med trubadurernas värld och deras occitanska språk.

ANDRA LÄSER