Jag har sett Tjechovskt vemod gestaltas med det frasiga ljudet från skalet på turkiska rostade solrosfrön, cekirdek, som krossas i munnen och spottas ut på golvet. Jag har sett Israel-Palestina-konflikten debatteras på en nybörjarkurs i tyska för invandrare, där tyskan snabbt ger rum för deltagarnas känslospråk: hebreiska, arabiska och engelska. Jag har sett en grupp syriska och palestinska flyktingar göra en roadtrip med buss genom ett vintrigt och ogästvänligt Tyskland, avväpna Pegidas rasistiska slagord med svart humor. Allt detta på Maxim Gorki-teatern, en Berlinbaserad tysk statsteater, som textar sina produktioner till engelska så att en finlandssvensk kritiker med nybörjartyska och obefintlig arabiska kan ta del av ett innehåll minst lika aktuellt i ett humanitärt arktiskt Finland.
