Geléaktig substans och kroppshåligheter – koreografen Karolina Ginman är ute på upptäcktsfärd

– Inom dansen arbetar vi med mycket det inte finns ord för. Men samtidigt är språket viktigt i processerna, säger finlandssvenska koreografen Karolina Ginman, aktuell med ett nytt soloverk.

I soloverket Fluvial dansar Karolina Ginman och utforskar samtidigt både sin andning och munhålans former i olika ord.

Den är lysande orange, den geléaktiga substans koreografen Karolina Ginman har sällskap av i sitt soloverk – hon är alltså inte alldeles ensam på scenen. Substansen, bubblan, klumpen rör sig i koreografens händer, men utan att fly undan och rinna bort. Den rör sig då hon placerar den på sin kropp, i nacken, på huvudet. Har den någon doft, undrar fotografen medan hon tar bilder i den soliga träningslokalen i Kabelfabriken, med fantastisk utsikt över islossningen vid Drumsö.

– Kanske lite, men då jag uppträder känner jag faktiskt inga dofter, säger Karolina Ginman.

Karolina Ginman

Yrke: Dansare, koreograf, pedagog

Aktuell med: soloverket Fluvial, premiär på Zodiak i Kabelfabriken 25.3. I maj koreograf för Rasande stillestånd, med texter av Edith Södergran och Hagar Olsson, Konstuniversitetets Teaterhögskola i samarbete med Lilla Teatern.

Utbildning: examen från Trinity Laban Conservatoire of Music and Dance i London 2008, psykologistudier vid Helsingfors universitet – "jag gjorde min gradu i psykologi 2019 men har ännu kurser kvar. Inom psykologin har jag varit speciellt intresserad av psykoanalysen, inom den upplever jag att kroppen verkligen tas i beaktande och får mycket plats. För mig är människan (och dansaren) en helhet och jag närmar mig den dansande kroppen som själslig."

Familj: livspartnern Aki Päivärinne (som står för ljudplanering och komposition i det aktuella soloverket), två barn

Inspireras av: kroppen på oändligt många sätt, natur, musik, poesi, färger

Senast lästa bok: Kanjoni av Niko Hallikainen

Favoritplats i Helsingfors: "Jag njuter av hav och natur, men en plats jag älskar är Sofiegatan. Förutom de stämningsfulla byggnaderna tror jag det hör ihop med att det fanns en godisbutik i närheten då jag var barn."

Den geléaktiga substansen gjorde entré under processen med verket, via tankar kring något slemmigt och klibbigt, något man inte riktigt kan greppa.

– Det har varit lekfullt, lite bubblande och väldigt trevligt att dela scen med någon. Hur jag förhåller mig till substansen är något jag har fått jobba på. Vi har testat olika material och färger, men just den här orangea färgen framkallar starka sensationer i mig.

Det flytande i materialet hör ihop med tematiken i hennes aktuella soloverk Fluvial, ett namn hon förklarar som "process eller företeelse som har ett samband med rinnande vatten". Ett annat viktigt tema är kroppens håligheter och öppningar. Medan Ginman dansar betonar hon starkt sin egen andning och formar samtidigt munhålan till olika ord.

– För mig börjar verkprocessen i min egen kropp. Ofta kan det vara så att då jag arbetar som dansare stannar vissa upplevelser kvar och börjar locka mig, säga att det här är något jag kunde utforska vidare. Då jag arbetar med andra dansare är det som tecknas fram i deras kroppar i växelverkan något som får visioner och tankar att uppstå. På så sätt vill jag ge plats för den talande, poetiska kroppen bortom förståndet.

Karolina Ginman arbetar både som dansare med andra koreografer och som koreograf med egna verk. Det aktuella solot är resultatet av en process som pågått sedan några år tillbaka, berättar hon.

– Som dansare i olika projekt arbetade jag då med att sensibilisera mig för kroppens öppningar och för olika gränstillstånd, vilket öppnade outforskade dimensioner jag ville dyka in i själv.

Den orangea geléfärgade substansen är Karolina Ginmans följeslagare på scenen i soloverket Fluvial. "Lekfullt och bubblande", beskriver hon sin relation till den.

Ord bubblar fram

Fröet till det aktuella solot kom att gro inom ett samarbetsprojekt med skådespelaren Rasmus Slätis, med andning som tema. Pandemin ledde till att de arbetade på var sitt håll och därmed uppstod två soloverk vid sidan om samarbetet. Konstnärerna har ändå funnits med i varandras processer genom brevväxling, de har utbytt tankar och texter, litteratur och musik.

– Jag var ensam i dansstudion ganska länge, kände min egen andning, rörelsen innanför och utanför, den läckande kroppen, upplevelsen att någonting rinner ut och flödar in. I Fluvial får ett spektrum av affekter, stämningar, temperament strömma igenom mig, ta form, transformeras, lösas upp, berättar Karolina Ginman och försöker därmed måla upp en kroppslig process i ord.

I soloverket Fluvial ingår även ord som uppstått via fysiska övningar. Allt textmaterial har fötts i stunden, för att senare sorteras och redigeras.

– Via andningen kom långa vokaler och ljud tidigt in i processen, på gränsen mellan sång och något slags förspråk. Vissa ord har funnits kvar ända sedan början och vissa har fallit bort på vägen.

Tidigare har Ginman också jobbat med andras texter, som Karin Boyes poesi i soloverket Furia (2014).

– Nu har egna ord och texter fått bubbla upp, strömma fram ur det förmedvetna. Då jag jobbade med Boye var processen helt annorlunda, men jag minns hur lycklig jag var då jag hittade hennes texter, att de verkligen stod för någonting jag kände.

Under processens gång har Karolina Ginman och arbetsgruppen njutit av den soliga träningslokalen i Kabelfabriken, något hon anser att säkert har påverkat det färdiga verket.

Ett språk som när kroppen

Livet som frilansare kan lätt kännas splittrat, speciellt om man som Karolina Ginman delar sin tid mellan att arbeta som dansare i andra koreografers verk, som koreograf för egna dansverk och som pedagog. För tillfället undervisar hon både dans- och skådespelarstuderande vid Teaterhögskolan.

– Just nu är jag inne i ett väldigt inspirerande skede, jag är tacksam över alla de sammanhang jag har fått arbeta med. Numera känner jag också en röd tråd i dem, jag bär en egen basmetod med mig överallt och känner att de koreografer jag arbetar med verkligen ger mig möjlighet att vidareutveckla mig och min konstnärliga praktik.

Om sin egen metod berättar Ginman rent konkret att hon till exempel alltid inleder sina studiosessioner med djupmeditation, något hon upptäckt via koreografen Margrét Sara Guđjónsdottir.

Tre koreografer som inspirerar Karolina Ginman

Deborah Hay (USA)

En jätteviktig inspiratör, jag har arbetat med henne flera gånger i workshoppar och vid en residensvistelse i Austin. Men redan innan det påverkades jag av att läsa hennes texter, de ledde till förändringar i upplevelsen av min kropp, av tid, rum och rörelse.

Elina Pirinen (Finland)

En väldigt viktig kollega. Jag har arbetat regelbundet som dansare i hennes verk sedan 2018 och vi samarbetar som pedagoger. Dessutom ingår vi i en liten grupp som träffas regelbundet och arbetar fritt i studion utan att ha något projekt på kommande.

Margrét Sara Guđjónsdottir (Island)

En viktig koreograf jag samarbetar med. Hon har ett helt eget sätt att närma sig kroppen och människan, en väldigt intensiv metod som har möjliggjort en djup sensuell kontakt med kroppen och dess inre rörelse.

Nu sitter vi och talar om dans på svenska, har språket någon betydelse för dig? Det finns inte så hemskt många svenskspråkiga aktörer på dansfältet i Finland.

– Det känns faktiskt jättetrevligt att få tala svenska, det är inte så ofta jag har den möjligheten. Jag har studerat på engelska och arbetar mycket på finska, ibland känns det lite snopet då jag inte vet hur jag ska säga på svenska, det är ändå mitt modersmål.

Hemspråket är ett starkt känslospråk, Ginman upplever alltså att det har en särskild betydelse att kunna jobba med det inom konsten. Hon gläder sig över uppdragen vid Teaterhögskolan och hoppas kunna utveckla verksamhet på svenska inom flera danssammanhang.

– Inom dansen arbetar vi med mycket det inte finns ord för, bortom språket. Men samtidigt är språket jätteviktigt i processerna, hur vi samtalar om upplevelsen, hur jag hittar ett språk som när rörelsen och kroppen, som lockar i stället för att låsa och ge färdiga svar.

ANDRA LÄSER