Den moraliska baksmällan gör sig påmind men den vanliga baksmällan kan bli mildare i öknen

En av de stora snackisarna inför VM har varit den om den heliga ölen. Vem får köpa, var kan den köpas och så vidare. Arrangörerna tog till hårdhandskarna ett par dagar före premiären då man meddelade att all ölförsäljning på och precis utanför arenorna förbjuds. 

Våta handdukar mot de rödbrända pannorna i ökenhettan, det är 30 grader och sol i Qatar, kunde göra gott men den våta handduk den förbjudna bärsen orsakade hade de flesta fans nog helst varit utan. Men inget ont som inte för något gott med sig.

Att alkohol inte passar alla är ett väldokumenterat faktum. Hämningarna släpper och då du vaknar på morgonen kan ångesten vara tämligen påtaglig. I Qatar finns ypperliga möjligheter att undvika det sinnes­tillståndet då myndigheterna inte är direkt välvilligt inställda till alkohol.

Med tanke på att det inte är alldeles billigt att åka ner till Qatar om du inte hör till de av arrangörerna anställda "löneturisterna", kan det rentav vara bra att det är svårt att supa enligt gammaleuropeisk standard. Nu kanske Nigel från Scunthorpe, Dieter från Dresden och Andrej från Bydgoszsz vaknar upp efter en match med favoritlaget med tämligen klara minnesbilder av vad som egentligen hände ute på planen. Och inte med fel visakort i kallingarna, en söndrig tand och med en molande ovetskap om vad som riktigt hände under gårdagen. 

Och kanske att också de mest hängivna pugilisterna ger fasen i att slå ner människor för skojs skull, söndra barer och leka rövare på gatorna då hotet om en längre tid i något mindre mysigt fängelse är ständigt närvarande. Och har du inte 3,1 promille i blodet kanske tröskeln för att använda din ändtarm som avfyrningsramp för en pyroteknisk pjäs blir högre. Man kan åtminstone hoppas.

Infantino får säga vad han vill men visst var Qatar ett misstag. Det må skina, det må blänka och det må ha kostat miljarder. Men all moralisk smuts som finns under varje planka, tegelsten och marmorblock kastar en lång skugga av sunkighet, orättvisa och girighet över VM-slutspelet i öknen.

Det är visserligen inte första gången VM spelas på helt fel ställe. VM 2018 i Ryssland var ett misstag. Militärjuntans Argentina 1978 ett annat. Och även om VM 1934 var en tämligen liten turnering borde Benito Mussolinis Italien naturligtvis inte ha tilldelats turneringen då heller.

Fifas mångårige ordförande, brassen Joao Havelange, var den som såg till att Argentina fick VM 1978. Ett Argentina där den skoningslösa militärjuntan förtryckte folket och jagade, torterade och mördade tiotusentals oliktänkare.

Med Havelange, Fifa-ordföranden 1974–1998 och IOK-medlem mellan åren 1963 och 2011, gick Fifa in i det mörka tidevarv av mutor, fiffel och båg som för evigt besudlat organisationens anseende och rykte. 

Då Havelange anställde Sepp Blatter blev det ännu värre, eller bättre om man råkade höra till den innersta kärnan av Fifa och kunde profitera på alla skumma avtal. Blatter manövrerade till slut ut Havelange och kunde under sina sjutton år vid makten styra Fifa åt just det håll han ville. Den såphale schweizaren gav ordet teflon en ny innebörd då han effektivt borstade av sig skandal efter skandal. 2015 hann ändå verkligheten ikapp också Blatter och han tvingades mot sin vilja avgå.

Då hade Blatter redan, åtminstone enligt sig själv, blivit en enande politisk faktor på världsscenen. Andra håller inte med om det men Blatter har aldrig varit så mycket för att lyssna på andra. 

De omänskliga arbetsförhållandena, gästarbetare som behandlas som slavar, en VM-ambassadör som kallar homosexualitet en skada i sinnet. Inhyrda fans från andra länder som får resor, logi och veckopeng för att heja på rätt sätt. Appar som ska laddas ner för att man inte ska nekas inresa. Avtal som ska skrivas under.  Listan på alla obehagliga märkligheter som omgärdar festen i öknen kunde göras ännu längre.

Infantino vill ändå se det positiva i att Qatar anställer så många utlänningar för att göra grovjobbet.

– Gästarbetarna tjänar långt mycket mer på att jobba i Qatar än de skulle göra i sina hemländer, pengar som de sedan kan skicka hem till sina familjer. En möjlighet som inte finns i Europa, säger Infantino.

Att arbetarna från Bangladesh, Pakistan eller Nepal får mer betalt i Qatar än i hemlandet är sant. Att de får cirka 300 euro i månaden i ett stenrikt olje- och framför allt naturgasland, säger allt om hur sniket emiratet resonerar mot de som har det allra sämst i det hierarkiska samhäll Qatar är. Medellönen i Qatar ligger på cirka 4000 euro netto men sådana löner kan gästarbetarna bara drömma om.

De som kritiserat kritikerna av VM för att ge en alltför ensidig bild av emiratets brister har i tid och otid sagt att Qatar kan förändras via dialog och att VM för en månad betyder att miljarder människor riktar blickarna mot landet. Något som enligt vissa kan föra något gott med sig.

I en perfekt värld förbättras gästarbetarnas, kvinnornas och de sexuella minoriteternas ställning i landet. Fifas nästa kongress står i turen på vårvintern och då ska man exempelvis ta beslut om den kompensationsfond som Amnesty föreslog. Förslaget skulle vara 430 miljoner euro, pengar som är öronmärkta för gästarbetarna och deras familjer. Fifa har inte sagt vare sig bu eller bä, Qatar verkar inte piggt på hosta upp surt förvärvade slantar. Föreligger en klar risk att den fonden glöms bort då strålkastarna över Doha släcks veckan före julafton. 

Föreligger en klar risk för att mycket annat också glöms bort. Djungelns och pengarnas lag gäller på den stora scenen och Qatar är så rikt att emiratet kan fortsätta att högaktningsfullt strunta i vad västvärlden tycker och tänker om landet. En månads spel för gallerierna lär räcka för emiren.

Nästa VM arrangeras i Kanada, Mexiko och USA. Var VM 2030 ska gå är i skrivande stund oklart men det finns signaler som tyder på att Infantino väldigt gärna skulle se Saudiarabien som värd då. Orsakerna är givetvis ekonomiska. Saudiarabien får nästan Qatar att framstå som en mönsterstat då det gäller mänskliga rättigheter. Det finns planer på att Saudiarabien skulle söka VM tillsammans med Egypten och Grekland. Saudiarabien, Egypten och Grekland. Den karamellen tål att suga på.

Numera är det lyckligtvis betydligt svårare för Fifa-pamparna att påverka omröstningen då den exekutiva kommitté som i många år enväldigt bestämde om kommande värdar inte längre har den makten. Nu har varje medlemsland en röst och även om alla länder givetvis går att påverka är det betydligt svårare än tidigare. 

Hur det går i VM? Svårtippat. Mer svårtippat än vanligt men de sydamerikanska giganterna blir tuffa att tas med. Många romantiker hoppas på Lionel Messi och Argentina och visst finns chansen men något säger mig ändå att det blir Brasiliens VM.

Helst skulle jag säga Danmark men kanske att det danska krutet trots allt inte räcker hela vägen.