Insändare: Språköarnas största utmaning är samtidigt dess styrka

Svenskspråkig utbildning i enspråkigt finska kommuner, så kallade språköar har antingen en lång tradition kopplad till industrins framväxt eller en ung historia baserad på medborgarinitiativ. De har sällan grundats på initiativ av sina finskspråkiga hemkommuner. Ändå uppfyller språköarna den i lagen tryggade rättigheten att oavsett boendeort kunna välja grundläggande utbildning på valfritt nationalspråk.
Att trygga dessa språkliga rättigheter och samtidigt erbjuda kvalitativ utbildning är språköarnas främsta uppdrag. Då enheterna är små och personalen liten, blir antalet arbetsuppgifter många. De flesta språköpedagoger brottas med en ständig känsla av otillräcklighet för allt de ännu borde göra; stärka undervisningsspråket, synliggöra verksamheten, skapa svenskspråkig familjegemenskap, skaffa elevhälsovård, specialpedagogik och mycket, mycket annat.
Att som språkö vara en del av det finska på svenska, är språköns största utmaning. Det är tufft och krävande. Samtidigt är det språköarnas största styrka. Att mitt i finskaste Finland producera svenskspråkiga medborgare, och samtidigt involvera sin omgivning till en tvåspråkig vardag, gör språköarna till förebilder för vårt övriga tvåspråkiga land. Språköarna visar via sina miniatyrsamhällen vägen.
Under vinterhalvåret besökte jag, inom ramarna för Kommunförbundets projekt Uppdrag språköar, alla språköar från Salo i söder till Uleåborg i norr. Jag bekantade mig med daghemmen, skolorna och fritiden. Jag träffade elever, föräldrar, lärare, chefer och föreningsaktiva som stolta visade upp sin verksamhet. Vi talade om utmaningar, för det finns gott om sådana, men framför allt talade vi om språköns käraste arbetsuppgift; att föra det svenska språket och kulturen vidare till följande generationer. Alla språköar anser att detta är kärnan i verksamheten.
Till samma slutsats kommer också Johan Häggman i rapporten Strategier för minoritetsspråk – jämförelser av relevans för svenskan i Finland (Magma 2/2021) när han konstaterar att svenskan i Finland är det minoritetsspråk i Europa som snabbast försvinner. Han visar på exempel från andra länder där man lyckats vända den nedåtgående trenden så att minoritetsspråket blivit populärt bland unga människor. Det här borde vi också göra i Finland, menar Häggman. På språköarna jobbar man hårt med det.
På en språkö är tröskeln mellan det finska och svenska väldigt låg. Det flesta familjerna är tvåspråkiga och finskan är ofta det starkare språket. Språkön innebär naturliga och vardagliga möten mellan språkgrupperna i finskspråkiga miljöer, men med svenska språket och kulturen som den gemensamma nämnaren.
Att välja svensk utbildning på en finskspråkig ort är alltid ett medvetet val som kommer att påverka alla i barnets omgivning. Familjernas motivation är vanligtvis stor och beror ofta på svenskspråkig släkt eller vänner. Många inser nyttan av svenskspråkig utbildning ur ett vidare perspektiv. Det är inte ovanligt att tillgången till svenskspråkig utbildning påverkar familjens val att bosätta sig på språkön. Språköutbildningen ger således större ringar på vattnet än dess storlek föranleder.
För att lyckas med undervisningen utgår språköpedagogerna ifrån att alla inte förstår allt. Barnens språkkunskaper är väldigt heterogena, oavsett om modersmålet är registrerat som svenska eller finska. Pedagogerna använder olika språkstöttande arbetssätt och utgår från elevens språkkunskaper vid utvärderingen. De utnyttjar också familjens goda motivation för svenskan som en ytterligare lärresurs.
De flesta som vill börja i språköskolan är välkomna att göra det. Skolan behöver eleverna och landet behöver språkkunskaperna. Även om språköeleverna talar finska sinsemellan klarar de sig bra i skolan och blir rätt tvåspråkiga på köpet. Förvisso skulle språkölärarnas pedagogiska kunnande även duga till att integrera andraspråkiga elever på svenska. För inflyttade finländare skulle den lilla språkögemenskapen vara en mild inkörsport till det finländska samhället.
I rapporten om särdragen, utmaningarna och utvecklingsbehoven inom den svenskspråkiga utbildningen konstaterar utredaren Gun Oker-Blom att ett samhälle mår bra om dess utbildning mår bra. Både i denna rapport och i Nationalspråksstrategin finns språköarna med. Det är viktigt med en uttalad vilja att stödja språköarna. Jag tror att vårt tvåspråkiga samhälle skulle må bra av ännu flera språköar.
Karin Ihalainen, projektchef, Uppdrag språköar, Kommunförbundet
ANDRA LÄSER