Är det småfisk man fångat?

Om någonting snedvrider världsekonomin i dag så är det skatteparadisen – oberoende var de befinner sig.

I uppståndelsen kring skattearrangemangen i Panama är det lätt att förlora perspektivet.
Det är klart att Mossack Fonseca, som fastnat med skägget i brevlådan, skyller från sig allt vad tygen håller, men det är ändå skäl att inte blunda för det firman beskriver som gängse hantering.
I sitt svar till spelöppnaren Süddeutsche Zeitung påstår Mossack Fonseca bland annat att det de gjort är normal praxis i hela världen och att 90 procent av deras kunder består av professionella klienter såsom internationella banker och framstående jurist- och bokföringsfirmor över hela världen. Det är värt att notera att firman särskilt betonar USA:s och Storbritanniens roll i sammanhanget.
Panama må vara skurken i dramat, men i dessa talkotider borde vi hellre rikta strålkastaren mot alla de offshore-arrangemang som finns i vår egen närmiljö. Redan vårt eget Europa vimlar av skatteparadis, även om snaran kring dem stramas åt allt mer. Utan den affärsmiljö de skapat skulle knappast Mossack Fonseca ha kunnat verka heller.
Därför är det synd att de undersökande journalisterna i de inledande avslöjandena koncentrerat sig på aktörer som knappast ens hittills ansetts särskilt rumsrena: oligarker, schejker och diktatorer, ofta från trakter som ligger långt från världens verkligt stora finansiella centra.
Är det bara ett sammanträffande att det europeiska land som hittills figurerat mest i medierna är lilla Island, det enda land som för inte så länge sedan hade kurage nog att döma sina bankirer till fängelsestraff?
Ett modernt jaktplan skyddar sig mot värmesökande robotar genom att avfyra en svärm av så kallade facklor som lurar missilen att tro att de är själva planet. Roboten styr mot facklan och exploderar medan planet slinker undan.
Vi får hoppas att Panamaläckan inte är en sådan fackla, uppskjuten av någon eller några mycket större aktörer som vill leda uppmärksamheten bort från sin egen hantering. Ifall det faktiskt är på det viset blir inte avslöjandena det stora genombrott vi utlovats.
När Björn Wahlroos äntligen kommer ut ur garderoben säger han att det i Panamafallet rör sig om ”obefintligt små pengasummor”.
Är det trots allt småfisk man nu fångat, medan de stora bjässarna ostört simmar vidare?
Då ligger det nära till hands att allt stannar vid att den stora allmänheten får känna att "någon äntligen åker fast" för att det – sedan krutröken lagt sig – blir ”business as usual” igen.
Om någonting snedvrider världsekonomin i dag så är det skatteparadisen – oberoende var de befinner sig.

Lars Karlsson

Karis

ANDRA LÄSER