Från Kiev till Rödbergen – Olena Koptiuch orkar vidare när hon ser familjen le

Det var mest av en slump som Elen Koptiuch valde Finland. Nästa val är inte hennes utan läkarens. Om läget tillåter hoppas hon kunna återvända till sin man och son Ukraina. – Jag ringer dem dag och natt, säger hon.

Olena Koptiuch, 60, har jobbat inom handel och finans, men hon lämnade det livet bakom sig då hon flydde till Finland undan kriget. Inrikesminister Krista Mikkonen intygar att Finland fortsätter att hjälpa ukrainarna så länge det behövs.
Peter Buchert
06.05.2022 16:01 UPPDATERAD 06.05.2022 16:35
Det har blivit många rubriker om hur utbetalningen av mottagningspengen till de ukrainska krigsflyktingarna har dröjt. I Olena Kopituchs vardag är den en världslig sak. Hon anlände till Finland i söndags och är temporärt inkvarterad på Helsingfors flyktingmottagning och närmare bestämt på transitenheten i Rödbergen.
– Jag har mått bättre här, säger hon via tolk på en småskalig pressträff i de trånga korridorerna.
De cancerbehandlingar Olena Koptiuch behöver avbröts i och med att Ryssland invaderade Ukraina i februari. Men de två sista aprilveckorna var det depressionen som tyngde henne mest.
– Jag hade ingen plan och jag visste inget om Finland, men jag kunde inte längre sova om nätterna.
De som bor på flyktingmottagningen i Rödbergen stannar sällan en längre tid innan de reser vidare. Antalet klienter varierar dagligen och under dagens lopp.
Det var mest av slumpen – ett upprop på Twitter om frivilligarbete för ukrainare i Finland – som hon lämnade Kiev och landade i Helsingfors. Kvar i Ukraina blev hennes man som är för gammal för att kriga och sonen som kan fortsätta jobba i Ukraina i stället för att bege sig till fronten.
– De ville inte fly. Min själ och mitt hjärta är kvar i Kiev. Jag håller kontakt med familjen flera gånger om dagen. När jag vaknar om nätterna tar jag fram telefonen för att kolla hur det går i kriget. Eller så ringer jag min son som berättar att han sover i någon korridor eller källare, säger Koptiuch och uttrycker sin tacksamhet för prepaidabonnemanget hon fått via Finlands Röda kors.
Under en kort träff med inrikesminister Krista Mikkonen (Gröna) uttrycker Olena Koptiuch sin tacksamhet för Finlands frikostiga hjälpinsatser medan Mikkonen förkunnar att Ukrainas sak är vår och att vi hjälper mer än gärna så länge det behövs.

Okänt antal kommer

Här fungerar det så att de ukrainare som kommer kan registrera sig i mottagningssystemet och få ett beslut om tillfälligt skydd. Processen var trög i början men nu löper den. Av 23 000 ukrainare som sökt tillfälligt skydd har över 17 000 fått det, men kön väntas inom kort bli längre när det gått tre månader sedan krigsutbrottet och visumtiden löpt ut.
Beslutet ger dem omedelbar rätt att söka jobb eller studieplats eller, då ungefär hälften är minderåriga, att börja skolan. Många ukrainska barn i Finland går i ukrainsk skola på distans, andra går fysiskt i en skola här. De finländska myndigheterna försöker beräkna behovet av skolplatser till höstterminen, men det är nästan omöjligt då flyktingsituationen kan förändras plötsligt med krigsbilden.
Några gånger under sin flykt har Olena Koptiuch sett sin man och son le eller skratta under ett videosamtal. – Det gör mig glad och hjälper mig att orka, säger hon under ett samtal med inrikesminister Krista Mikkonen.
Med tillfälligt skydd kommer också en omedelbar rätt till boende och hälsovård. Flyktingmottagningen i Rödbergen, som är ett gammalt hotell och vandrarhem, fungerar uttryckligen som en transitstation där flyktingar stannar bara ett kort tag. Olena Koptiuch kan ändå inte bedöma när hon ska åka vidare, än mindre vart.
– Det får cancerläkaren avgöra när det klarnar vilket behovet av behandlingar är. Jag stannar här så länge det behövs, säger hon.
Det finns ungefär 50 rum på boendet, ganska trånga och asketiskt inredda. Utöver dubbelsängarna i metall finns ett bord i rummen. Den anspråkslösa miljön och de kantstötta golvlisterna är ändå en bagatell då vistelsen blir kort. En bonus är att det finns hälsovårdsmottagning i samma byggnad.

Som svampar ur jorden

Karakteristiskt för Ukrainakrisen är att hela 70 procent av flyktingarna har lyckats bosätta sig privat. Om eller när det kommer fler och om alla inte kan bo kvar hos vänner eller bekanta behöver det offentliga utbudet växa. Inrikesministeriet och Migrationsverket skissar på en modell där staten ersätter kommunerna för att de ordnar boende, antingen i egen regi eller via avtal med privata aktörer.
Trycket syns redan. För närvarande öppnar nya flyktingmottagningar hela tiden. I måndags var 50 flyktingmottagningar aktiva, på fredagen 61, plus 8 för minderåriga.
Inredningen på flyktingmottagningen är asketisk, men den ger tak över huvudet, en säng att sova i och den har en integrerad hälsovårdsmottagning.
Att förutse i vilken mån och takt behovet kommer att växa är svårt om inte omöjligt för myndigheterna. De ska lämna ett scenario till regeringen inom ett par veckor, ungefär samtidigt som EU-direktivet om tillfälligt skydd gällt i tre månader och flyktingarna senast behöver registrera sig. Annars faller de utanför myndigheternas radar och de förmåner de har rätt till.
Hur många fler flyktingar som kommer och hur länge de behöver stanna beror på högre makter. Olena Koptiuch vågar inte gissa sig till när kriget ska ta slut. Hon säger att de positiva tankarna växlar med de negativa dag för dag.
– Det negativa är att USA och EU inte hjälpte oss militärt från krigsutbrottet. Det skulle inte ha gått så illa, vi kunde ha undvikit att Mariupol och Butja jämnades med marken om vi fått mer hjälp genast.
– Det positiva är att varenda ukrainare står upp för sin nation och försvarar den, och att vi får hjälp från många håll. Därför tror jag att vi ska vinna.
Korrigering 6.5 kl 16.35: Stavningen av Olena Koptiuchs namn korrigerad.

ANDRA LÄSER