Nora Grotenfelt om förslag att hämta personal till svenska daghem från Spanien: Inte problemfritt på något sätt

Personalkatastrofen i speciellt de svenska daghemmen i Helsingfors fortsätter att oroa. 

I veckan kom den biträdande borgmästaren Nasima Razmyar (SDP) med ett utspel i HBL om att Helsingfors borde börja utbilda barnskötare i Spanien, Portugal eller Asien.

På onsdagskvällen var det ledamöterna i stadsfullmäktiges tur att grilla makthavarna. SFP:s Nora Grotenfelt hänvisade till en lång kravlista som framfördes under en demonstration om krisen i småbarnspedagogiken nyligen.

– Vilka av dessa åtgärder skulle vara möjliga att genomföra på kort tid och vilka under en längre tid? Vad skulle det kräva av staden? Och vad skulle det kosta, undrar hon.

Bland åtgärderna på listan fanns ett krav på att höja daghemspersonalens lön med 300–500 euro i månaden och att öka på mängden kvadratmeter per barn.

–  En krass synvinkel som jag själv ofta landar i är att utan ännu mera resurser kommer vi inte framåt. Det är svårt att utveckla kvaliteten, arbetsförhållandena, ledarskapet eller att införa åtgärder som ökar på arbetsmotivationen eller trivseln utan att vi lägger in mera resurser.

Bland annat skulle det innebära mindre gruppstorlekar.

– Daghemsföreståndare har inte tid för sitt ledarskap utan de är ofta med i grupperna och jobbar. De får inte tillräckligt med tid att styra och planera framåt.

Angående den biträdande borgmästarens Nasima Razmyars förslag om att rekrytera och utbilda daghemspersonal i Sydeuropa eller Asien säger Grotenfelt så här.

– Jag är alltid glad då det kommer nytänk. Men visst är förslaget behäftat med många men och aber. Det är inte problemfritt på något sätt.

Här syftar hon på barnens språkutveckling.

– Den är redan nu hotad. Vissa daghem har vikarier som inte alls talar svenska. 

Hon fortsätter:

– En annan sak vi måste komma ihåg är att det finns många med utländsk härkomst som gärna vill komma in i arbetslivet på svenska. Det här borde vi klara av att fånga upp.

Under kvällen listade Razmyar några åtgärder som nyligen införts: daghemsföreståndare har fått stöd i rekryteringsprocessen och inom sektorn har man nu dubbelt så mycket pengar att lägga på rekreation jämfört med tidigare.

– Välmående på jobbet spelar en oerhört viktig roll.

Nya lärare i småbarnspedagogik får också en bonus. Vidare erbjuder staden en personalbiljett till kollektivtrafiken för 240 euro.

– För att minska på gruppstorlekarna krävs fler anställda. Om det i varje barngrupp skulle jobba ytterligare en behörig person skulle personalmängden öka med 33 procent vilket innebär årliga utgifter på 70 miljoner euro.

Mika Ebeling (KD) efterlyste en återgång till det tidigare, nämligen att återinföra Helsingforstillägget för barn över 1 år.

– Det här leder till (att tillägget tagits bort, reds. anm.) att barn anknyter sämre till sina föräldrar än till sina vänner. Barnens trygghet blir sämre. Dessutom är småbarnspedagogiken för 1–3-åringar dyr.

De Grönas Johanna Nuorteva sade att hon får höra oroväckande beskrivningar av vardagen både på den svenska och finska sidan på daghemmen.

– Det är bra att man nu lyssnar på föräldrarna. Arbetstagarnas oro har tidigare inte tagits på tillräckligt stort allvar.

Partikollegan Mari Holopainen berättade att hon själv tagit reda på vad som räknas med i dimensioneringen av daghemmen.

– År 2014 bestämde fullmäktige att varje barn har åtta i stället för nio kvadratmeter golvyta till sitt förfogande. I den här dimensioneringen ingår allt utom köket, också sådana delar av lokalen som inte är tänkt för barngrupperna. Där ingår tamburen, lagren, korridorerna och personalens eventuella utrymmen. Man borde också utreda om personalen på alla daghem har ett pausrum, vilket de har rätt till.

Holopainen berättade att hon kommer att lämna in en motion som går ut på att dimensioneringen utökas så att den åter blir nio kvadratmeter per barn.

– Samtidigt ska där inte ingå utrymmen som inte är tänkta för barngrupperna. Vi kan göra det här om vi vill. Men beslutet fattades av fullmäktige, och det är fullmäktige som måste fatta det på nytt.