Hur länge ska vi acceptera dubbla standarder i förhållande till kulturlivet och övriga näringar?

Ibland när jag traskar upp längs Fågelviksgatan hör jag redan på långt håll musiken. Som en reflexmässig gest sneglar jag mot Siltanen, och synen ter sig på något sätt idyllisk: glada människor i rörelse, en varm sommarkväll, med glas i handen. Det ser trevligt ut!

På badstranden i Munksnäs var det smockat i måndags. Så fullt att "närkontakter" omöjligt kunde undvikas. Nästan lika mycket folk på Blåbärslandet dagen innan. På kaféer och restauranger har folk sedan en tid börjat "glömma" munskydden.

Varför? En trolig förklaring är att den omedelbara faran uppfattas som undanblåst.