En fysiskt och mentalt laddad Strindbergthriller

Toxisk familjedynamik förr och nu vävs ihop i en våldsam och gastkramande Strindbergtolkning med paranormal udd. I Teater Viirus Pelikanen får också publiken känna sig som onda andar.

Publiken får känna sig som ett illvilligt spöke som tjuvtittar och hånskrattar åt de torterade människor som förgör varandra och sig själva omgivna av en allt mer kvävande stank av förruttnelse.
Otto Ekman
22.03.2022 11:00 UPPDATERAD 22.03.2022 17:01
Formatet med förlängda enaktare utan paus har blivit vanligare av praktiska skäl i kölvattnet av pandemins restriktioner på publikevenemang, men det var något som redan August Strindberg experimenterade med på sin Intima Teatern, där hans pjäs Pelikanen först spelades upp. Också den intima publikplaceringen, med relativt få platser och publiken placerad i jämnhöjd med skådespelarna, var mer radikalt normbrytande för Strindberg men känns i dag mer välbekant, främst från performancekonsten.

ANDRA LÄSER