Jokerit meddelade på onsdagen som väntat att laget siktar på att återvända till den inhemska ligan.
Lika väntat var att klubben inte kommer att ha ett representationslag kommande säsong utan att siktet är inställt på säsongen 2023–24.
I bästa fall kommer hösten 2023 äntligen sätta punkt för en pinsam tid i klubbens och finländsk ishockeys historia då Jokerits – av det finländska förbundet sanktionerade – irrfärder i den ryska propagandaligan KHL definitivt är över.
Men att ta steget tillbaka till den inhemska ishockeyn och ligan är inte en helt enkel sak för Jokerit. Alla band med Ryssland måste kapas en gång för alla. Det här gäller såväl ägarstrukturer och ägararrangemang som personliga kopplingar och indirekta kopplingar.
För snart nio år sedan sålde Harry "Hjallis" Harkimo den dåvarande Hartwallarenan och en stor del av Jokerit till ryska ägare. Han satt mellan Gennadij Timtjenko och Roman Rotenberg och talade varmt för KHL, för de nya ägarna och för Jokerits framtid.
I dag är det lätt att se att Harkimos beslut att flytta Jokerit från den inhemska till den ryska ligan var ett av de sämsta besluten i finländsk hockey.
KHL var redan 2013 en politiskt styrd och motiverad liga. Efter att Ryssland annekterade Krim började många inse fakta, då Aleksandr Lukasjenko med Kremls godkännande stal presidentvalet och tystade ner protesterna i Belarus med våld, tortyr och mord och Dynamo Minsk fortsatte spela i KHL som inget hänt vaknade ytterligare västerlänningar och började se KHL för vad det är.
Då Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina i vintras betydde det samtidigt slutet för KHL i den form ligan haft. Och för all slags förståelse för den ryska ligan utanför Ryssland.
Jokerit hade då inte något annat alternativ än att dra sig ur KHL. Åtta säsonger och omkring 100 miljoner euro i förlust senare hoppas klubben kunna uppfylla de licenskrav som ställs för att kunna göra en comeback i Finland.
Jokerit står för tillfället utan klubbledning, utan finansiering, utan spelare, utan tränare, utan verksamhet och utan arena att spela i.
Mycket måste hända för att den anrika klubben ska vara tillbaka i ligan då säsongen 2023–24 kör i gång om 17 månader.
Jari Kurri är för tillfället enda ägare i klubben sedan han köpte upp de ryska intressenternas andel. På onsdagen meddelade Kurri att han och Jokerit försöker hitta en delägare som kan leda klubben vid Jokerits sida.
Frågan är om det här är en realistisk och bra tanke. Kurri har sedan 2019, då han köpte Harkimos andel av klubben, agerat bulvan för de ryska ägarna i Jokerit. Han har legitimerat Jokerits medverkan i en liga som är ett propagandaverktyg för Kreml och Vladimir Putin och han har i sin roll som klubbledare och KHL-styrelsemedlem stått bakom de värderingar ligan och den ryska makteliten står för.
Är han då rätt person att leda Jokerit samtidigt som klubben borde göra allt i sin makt för att tvätta av sig KHL- och Kreml-stämpeln?
Hur ser ligan och i förlängningen de övriga ligaklubbarna på om det är Kurri som leder Jokerit tillbaka till ligan? Är man rädda för att Rysslandsstämpeln smittar av sig på ligan och den inhemska seriens image tar sig en törn av att samma person som agerat marionett för KHL:s centralbyrå plötsligt ska vara med och leda en ligaklubb och ha inflytande på själva ligan?
Det skulle säkert vara i alla parters intresse om Kurri självmant insåg att hans plats inte är i en ishockeyklubbs ledning efter de senaste årens kopplingar till den ryska makten.
I synnerhet då Kurri i en intervju för MTV på onsdagen inte hade någon som helst förståelse för den kritik som riktats mot honom på grund av hans roll i Jokerit och KHL.
Inför en eventuell ligacomeback måste Jokerit samla ihop finansiärer och samarbetspartner. Det borde inte vara något större problem med tanke på att det finns en beställning på en till ligaklubb i Helsingfors. Att locka till sig spelare, tränare och annan personal ska inte heller vålla några större problem för klubben.
Däremot är hallfrågan ytterst svårlöst.
Helsinki Halli (före detta Hartwallarenan) ägs av Arena Events som i sin tur styrs av Rotenberg och Timtjenko som finns på sanktionslistor. Det har lett till att hallen förlorat sina sponsorer, att den för tillfället står tom och att ingen kan köpa den eftersom det inte är tillåtet att göra affärer med ägarna.
Innan arenan i Böle byggdes spelade Jokerit i Ishallen. En comeback på Nordenskiöldsgatan är ändå osannolik. Hallen är HIFK:s hemmaarena och den enda arenan av internationella mått i huvudstadsregionen.
Om Jokerit skulle börja spela i hallen skulle det betyda att många andra evenemang skulle tvingas flytta från Helsingfors. En del kunde säkert arrangeras i Metroarenan i Esbo medan andra större produktioner skulle försvinna till Tammerfors.
Det är svårt att se att Helsingfors stad skulle förhålla sig positivt till att förlora internationella evenemang (konserter, uppvisningar, tävlingar) och de pengar de medför till Tammerfors för att Jokerit ska kunna bedriva sin hockeyverksamhet som i jämförelse ger rätt marginella intäkter för staden.
För ligans del är förstås Jokerits comeback en jackpot. Den nya arenan i Tammerfors och kommande hemma-VM har skapat en rejäl boom i Ishockeyfinland och om Helsingfors hade två i stället för ett lag skulle intresset för hockeyn stiga – inte minst i Helsingfors.
Också utanför Helsingfors intresserar klubbarna från huvudstaden. Det finns få saker som smakar så gott för övriga klubbars supportrar som att besegra lagen från Helsingfors. Också HIFK:s och Jokerits misslyckanden välkomnas med värme utanför huvudstaden.
Huvudstadsderbynas återkomst är också något som skulle tillföra mycket för både klubbarna och ligan.
Jokerits eventuella comeback kommer också lägligt för ligan som ska förhandla ett nytt tv-avtal.
Ändå är det inte enbart positivt med Jokerits eventuella comeback inför nästa säsong. Ishockeyligan har under de senaste åren tappat en del kvalitet. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många spelare av tillräckligt hög klass för att försörja 15 ligalag.
Då ligan för länge sedan ansågs vara den bästa ligan utanför NHL har KHL, den schweiziska ligan och den svenska ligan för länge sedan gått om den finländska ligan och dragit ifrån rejält både vad gäller spelarkvalitet och -löner. Också tyska ligan, den svenska andraligan och den schweiziska B-ligan har lockat en del namnstarka spelare som kunde ha valt Finland.
Det finns en liten ljusning i sikte då spelarmarknaden i Europa ritas om då KHL ser ut att bli en intern rysk affär. En stor mängd spelare av klass ska hitta nya klubbadresser inför kommande säsong och bland annat den finländska ligan kommer att kunna dra nytta av det större utbudet.
I Schweiz passade man på att utöka mängden lag samtidigt som man höjde utlänningskvoten. Den kombinationen ger 28 nya arbetsplatser för icke-schweiziska spelare. Ändå lär det bli gott om spelare över också för ligan.
Men att utöka antalet lag från 15 till 16 känns ändå som en utveckling i helt fel riktning.
För att ligan ska kunna hålla sin konkurrenskraft och sitt intresse borde antalet lag snarare bli mindre än större. Ett seriesystem med 10 lag i högsta serien, 10 i näst högsta och möjlighet att falla och stiga skulle sporra klubbarna och ligan till utveckling och det skulle ge mer högklassiga matcher och betydligt större dramatik.
Tyvärr är det här rena utopin för tillfället. Så länge ligan är ett aktiebolag där klubbarna är delägare lär situationen knappast ändras. Det är knappast troligt att någon klubb skulle vara villig att riskera sin framtid genom att öppna ligan och återinföra kval mellan de två högsta serierna i Finland.
Till sist: I sitt pressmeddelande på onsdagen skrev Jokerit "I slutet av februari meddelade Helsingforsklubben att man beslutat att avbryta säsongen på grund av Rysslands anfallskrig mot Ukraina."
I verkligheten meddelade klubben att man avbryter säsongen "på grund av rådande läge i världen", att "vi lever svåra stunder i världen" och att man "hoppas på en snabb lösning i situationen".
Ryssland, krig eller ens Ukraina nämndes aldrig.
Varför klubben i sitt besked om att man siktar tillbaka mot den inhemska ligan försöker försköna sina substanslösa kommentarer från februari är svårt att förstå. I synnerhet om man på något sätt försöker bygga upp det förtroende man förlorat under sina säsonger i KHL.
ANDRA LÄSER
