Mångfald viktigt för 25-åriga Buu-klubben

Den 2 februari 1997 sändes det första avsnittet av Svenska Yles barnprogram Buu-klubben. Något försenat firas denna vecka 25-årsjubileet i Buu-klubben med den senaste Buu-klubbsledarrekryteringen Tika Sevón Liljegren i rutan.

Buu-klubbsledarna började som hallåor som presenterade programmet för barnen.

– De första Buu-klubbsledarna pysslade så mycket att vi åkte ut ur hallåornas studio eftersom de lämnade papperssplitter och lim efter sig på golvet. I stället flyttade de in i Buu-klubbens studio, berättar Monica Vikström-Jokela, manusförfattare, regissör och redaktör som varit med ända sedan starten.

Att man gick in för klubbkonceptet berodde på att klubbar var inne på nittiotalet. Alla teckningar som skickades in till Buu-klubben stämplades med Buu-stämpeln, formgiven av Yle-redaktören Barbro Björkfelt som var med när Buu-klubben grundares. Numera används stämpeln inte lika ofta.

– Buu-klubben har förändrats mycket under åren men grundidén finns kvar. Vi lyckades bli ett vardagsrum för de finlandssvenska barnen och det är vi fortfarande, säger Vikström-Jokela.

Från att ha varit broadcastinriktat har Buu-klubben numera sin tyngdpunkt på Yle Arenan och i appen. Målgruppen är 3–7-åringar, och sedan några år tillbaka finns också Pikibuu med digitalt innehåll för 0–3-åringar.

Buu-klubben har i medeltal 20 000 tittare per avsnitt i Yle Fem och 10 000 starter på Yle Arenan per vecka. Bland österbottningar och ålänningar är SVT en stor konkurrent. De största kommersiella konkurrenterna är Netflix, Disney+ och Youtube. För Buu-klubben gäller det därför att fundera på vad man kan erbjuda sin målgrupp som inte SVT eller strömningstjänsterna kan ge.

– Vi kan spegla och bekräfta barnet genom att ge det ett ansikte som pratar svenska och förankrar det i en finländsk kultur.

En annan sak Buu-klubben kan erbjuda är de fysiska mötena med Buu-klubbsledarna, något man kommer att satsa ännu mera på i framtiden.

– Vi är på väg bort från de klassiska studioproduktionerna för att i allt högre grad bege oss ut på fältet och träffa barnen. Publikens medverkan blir allt viktigare och där har det skett en stor utveckling under Buu-klubbens historia. För de finlandssvenska barnen är Buu-klubbsledarna viktiga gestalter och det brukar vara oerhört uppskattat att få träffa dem.

Under åren har man även haft Buu-klubbsveckor om känsliga ämnen som våld och kroppslig integritet. En del av det här materialet är det bra att barn inte tittar på ensamma framför tv:n, därför finns det bara på Arenan med information för föräldrar om innehållet.

– Vissa saker sänder man inte mellan Bamse och Brandman Sam. Vår uppgift är att vara en trygg plattform för de små barnen. Alla barn är inte så privilegierade att de har en trygg vuxen bredvid sig i soffan.

En del temakampanjer har skett i samarbete med instanser som Folkhälsan och barnträdgårdslärarutbildningarna, något som inte alltid varit självklart.

– När Buu-klubben grundades var tv inte riktigt rumsrent inom småbarnspedagogiken. Så är det inte längre. I dag när barn tillbringar så mycket tid framför skärmar är infallsvinkeln en annan; hur ska vi erbjuda dem så bra innehåll där som möjligt?

Buu-klubbsredaktionen består av ett tiotal personer, hälften av dem jobbar i Helsingfors, hälften i Vasa. När Vikström-Jokela började jobbat med barnprogram på Yle 1986 var resurserna helt andra än i dag.

– Oj vilka resurser vi hade på åttiotalet, men det tyckte vi ju inte då! Då förstod vi inte hur lyckliga vi var när det gällde pengar. Sedan dess har det bara blivit mindre och mindre.

Vikström-Jokela önskar att det fanns mer resurser särskilt för faktaprogram och vardagsdrama för målgruppen. I dag gäller det att prioritera och välja vad man satsar på. Efter en lagändring producerar Buu-klubben allt mindre av sina serier själva. I stället köps de in av utomstående produktionsbolag.

– Många av dem gör det väldigt bra, som till exempel serien Vesta-Linnéa som toppat våra siffror på Arenan.

Bärtil är en av de sista Buu-klubbsserierna som ännu i några år produceras internt av Yle.

Liksom det övriga samhället har även Buu-klubben utvecklats på 25 år. I dag har redaktionen en mångfaldsstrategi för att garantera representationen i programmet.

– Det handlar om vem som medverkar och får synas, men också om hur olika teman behandlas. Där är man i dag medveten på ett annat sätt. Vi firar till exempel samernas nationaldag på ett annat sätt i dag än vi gjorde för bara fem–sex år sedan.

Mångfaldstänket handlar också om vilka barn som får synas i programmet, och vilka resurser som läggs på att hitta de medverkande barnen.

– Det räcker inte att hojta i korridoren: "vem har barn?", man måste lägga resurser på castingen och åka ut för att hitta barnen. Alla föräldrar kommer heller inte på tanken att mitt barn skulle kunna vara med i Buu-klubben.

Att fler barn ska synas i Buu-klubben ingår i planerna när redaktionen nu håller på att ta fram ett nytt Buu-klubbskoncept som ska lanseras 2023. Det gamla magasinupplägget där en Buu-klubbsledare presenterar programinslagen ska bort. I stället ska barnen få tio minuter dramatiserat innehåll med Buu-klubbsledaren, medan inslagen i stället presenteras av handdockor. Dessutom lanseras den nya skurken Klösus som inte tycker om barn. Han spelas av barnredaktionens ansvariga producent Ted Forsström, även känd som komiker.

– Utmaningen blir att hålla kvar det seriösa innehållet även om vi skruvar upp underhållningsfaktorn.