66 dagar

Jag har ingen egen erfarenhet av fritids, men i mina småbarnsföräldraöron låter det fantastiskt.

Min son skall börja skolan i höst. Vår vardag kommer att vara fylld med nya sorters utmaningar. Han har redan fått en egen nyckel. Min gamla telefon ligger på hyllan och väntar på ett nytt simkort. Han har börjat öva sig att vara hemma ensam korta stunder. Vi har fört en diskussion om han behöver en ny ryggsäck. Det behöver han inte, han har tänkt byta förskolans Ninjago-väska till sin skidryggsäck.

Det känns som om det mesta vore under kontroll och att allt kommer att gå bra. Men det är en sak som jag ännu inte lyckats reda ut. Och det är de 66 dagarna.

De 66 dagarna av året som varken är veckoslut, helg eller skoldag. De dagar min son skall njuta av att vara ledig. Men med vem och var han skall spendera denna kvalitetstid? I dagens Finland är det få som tycker att det är acceptabelt att en 7-åring lämnas ensam åtta timmar.

Med mig kommer han att kunna spendera 25 av dessa 66 dagar. Jag har som många andra föräldrar fem veckor semester. Min man är företagare, han är flexibel, men vem känner en företagare som kan ta långa ledigheter? Vi är också lyckligt lottade för vi har både mor- och farföräldrar som ställer upp. Det har inte alla. Det finns två vuxna i vår familj. Så är det inte i alla familjer. Men ändå blir det en svår helhet.

Om vi utgår från en familj med två föräldrar som har vanlig semester löser man 50 av 66 dagar om man inte firar semestern som en familj utan delar upp ledigheten. Men själv upplever jag att alla familjemedlemmar behöver just den gemensamma semestern, tiden tillsammans, inte bara den lediga tiden.

De 16–41 dagar som blir kvar, beroende på hur mycket gemensam semester man har, skall ordnas på något annat sätt. Och mycket riktigt är Finlands försommar fylld av olika läger och verksamheter dit barn kan föras, vilket är fint. Många av dessa läger är dyra, andra förmånligare. Men en del barn upplever det som mycket stressande att slussas in i nya grupper. Själv minns jag att jag som barn fylldes av obehagskänsla bara ordet läger nämndes. Jag kunde för mitt liv inte förstå varför min syster av egen fri vilja åkte på läger. Massor av främmande människor fick hela min kropp knyta sig.

I Sverige, men också till exempel i Mariehamn, har man inte bara eftis utan också fritids. Fritidshemmet kompletterar enligt Skolverket i Sverige skolan genom att bland annat ta emot elever under loven. Detta för att "göra det möjligt för föräldrar att förena föräldraskap med arbete och studier". Jag har ingen egen erfarenhet av fritids, men i mina småbarnsföräldraöron låter det fantastiskt. I det svenska systemet kunde mitt skolbarn vara på bekanta trygga fritids i juni när min dotter är på dagis och sen kunde vi alla tillbringa semestern tillsammans.

Jag är för rättvisa, flexibla och kostnadseffektiva lösningar som leder till högre livskvalitet och produktivitet, för både barn och föräldrar. Jag tycker att det är hög tid att vi i Finland på allvar tar oss en titt på det svenska fritidssystemet.

Heidi Schauman chefsekonom på Aktia

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39