John McCain – en fyr av anständighet

John McCain blev aldrig president, men när den 81-årige senatorn från Arizona på lördagkväll förlorade sin kamp mot den aggressiva hjärntumören, kändes det som om nationen förlorat en.

Den amerikanska senatorn John McCain dog på lördagen.
26.08.2018 18:40
Under sin drygt 30-åriga karriär växte sig John McCain till en politisk gigant. Hans åsikter delades inte av alla och han var den första att erkänna att han begått misstag, men hans karaktär, resning och vilja att jobba över partigränserna respekterades överallt, med ett undantag. I ett tidevarv där den politiska diskursen antagit allt fulare anleten, vägrade McCain tiga. Ända till det sista andetaget var han en nagel i ögat på president Donald Trump, trots att denne representerade hans eget parti. McCains grundmurade anständighet och moraliska styrka tedde sig starkare för varje förolämpning Trump slängde mot den döende senatorn. För varje försök att smutskasta McCain stärktes, i stora delar av nationen, en längtan efter alla de karaktärsdrag senatorn förkroppsligade. I sina försök att förringa McCain kom Trump ofrivilligt att lyfta honom till ännu högre höjder och cementera Arizonasenatorns politiska arv.
McCains väg till den amerikanska politikens topp var aldrig en självklarhet. Såväl hans far som farfar var amiraler i den amerikanska flottan, men McCain själv, mest känd i sina unga år som en playboy och busunge, var upprepade gånger en hårsmån från att bli utslängd ur kadettskolan i Annapolis. Slutligen utexaminerades han som en av de absolut sämsta i sin årskurs.
Vändpunkten i McCains liv kom då hans jaktplan under Vietnamkriget sköts ner över Hanoi. Svårt skadad togs McCain till fånga och fördes till ett fångläger. När nordvietnameserna så småningom insåg att han var son till en amiral erbjöds han möjlighet att återvända hem. Men McCain tackade nej. Hans ära tillät honom inte att ta emot erbjudandet så länge det fanns andra amerikanska krigsfångar i lägret. Resultatet blev ett fem år långt fångenskap med perioder av svår och dagligen förekommande tortyr. McCains vägran att lämna sina vänner i Hanoi Hilton, som fånglägret kom att kallas, gjorde honom till en hjälte i amerikanernas ögon. Trump däremot, chockerade nationen i juli 2015 genom att hävda att han inte ansåg McCain vara en hjälte.
– Han är en hjälte bara för att han fångades. Jag gillar folk som inte togs till fånga, sa Trump.
1982 gick McCain med i politiken som republikan. Han fick en plats i representanthuset och fem år senare vann han ett mandat till den amerikanska senaten, där han i trettio år profilerade sig som expert på utrikespolitik. Sitt första försök att bli president gjorde han år 2000 men besegrades av George W. Bush i det republikanska primärvalet. Åtta år senare nominerades han av partiet men stötte på Barack Obamas historiska kandidatur och förlorade stort.
Trots sitt rykte som en rakryggad sanningssägare, var McCain inte felfri. Han blev känd som en hök som ofta förespråkade militära lösningar och han flaggade ivrigt för det misslyckade kriget i Irak 2003. Han uppvisade också bristande politisk fingertoppskänsla då han begick det kolossala misstaget att välja den oerfarne guvernören från Alaska, Sarah Palin, till sin parhäst i presidentvalet 2008. När ekonomin kraschade bara några månader innan valet, avbröt McCain sin kampanj i akt och mening att koncentrerar sig på krisen. I stället för att vinna på draget, såg McCain svag och vilsekommen ut medan Obama verkade stark och resolut.
John McCains relation till Donald Trump var problematisk. McCain attackerade Trump starkt för de förklenande kommentarerna om mexikaner och andra immigranter. Han motsatte sig också det ökända inresetillståndet och kritiserade föga överraskande Trumps vilja att godkänna tortyr. Trots det valde McCain till en början att stöda Trumps kandidatur. Inte förrän ljudupptagningen där Trump förkunnar sin rätt att grabba tag i kvinnors underliv uppdagades, drog han tillbaka sitt stöd.
Den slutgiltiga brytningen mellan Trump och McCain skedde fjol när McCain, som då redan drabbats av hjärntumören, återvände till senaten för den avgörande omröstningen i försöken att skrota Barack Obamas hälsovårdsreform. Sent på natten, med alla senatorer i plenisalen, traskade McCain dramatiskt fram till rösträknaren, stannade upp, sträckte ut sin hand och vände tummen ner mot golvet. McCain, känd som en frifräsare, fällde på ett förstummande sätt sitt eget partis vikigaste vallöfte.
Några dagar innan hade han hållit ett brandtal i senaten för en återgång till större samarbete mellan partierna. Han tyckte inte om Obamacare, men han avskydde sättet på vilket republikanerna försökte göra sig av med den. För president Trump var McCains nej ett svek han vägrade förlåta. Medan McCain sakta gick mot sina sista dagar på jorden fortsatte Trump in i det sista att håna honom offentligt. När senatorn sedan gick bort på lördagen hyllades han av politiker från såväl vänster som höger, men Trump förmådde endast formellt beklaga sorgen på Twitter. Om McCain som person sa han inget.
John McCains tidigare rival, Barack Obama, sa desto mera. I ett twitter-meddelande skrev han långt om McCains karaktär och vilja att tjäna de höga ideal som amerikaner och landets immigranter har kämpat för.
Obama hade en speciell orsak att respektera McCain. Under presidentvalskampanjen 2008, vid ett valmöte, tog en kvinna till orda och sa med avsky i rösten att Obama är en arab. McCain skakade genast på huvudet tog mikrofonen snabbt ur handen på kvinnan.
- Nej frun! Nej. Han är en anständig familjeman. Han är en medborgare vars politiska värderingar skiljer sig fundamentalt från mina och det är vad denna kampanj handlar om.
För tio år sedan var John McCains svar på kvinnans felaktiga och rasistiska påstående en självklarhet. I dag har USA en president vars politiska karriär startade med påståendet att Obama inte egentligen är en amerikan. Vad man än tyckte om McCains politiska åsikter, var han en fyr av anständighet, vars sken saknas i dag mer än någonsin.

ANDRA LÄSER