Jag vill dra i nödbromsen och stiga av tåget när jag ser finska På spåret

Mitt favoritprogram på tv är svenska frågesporten På spåret, som sänds på fredagskvällar. Det är intelligent underhållning i ett lättsamt format. Jag ser sällan på finsk tv, men kunde inte låta bli att följa med premiären av Hengaillaan (Häng med), som är en finsk version av den svenska frågesporten.

Hengaillaan sänds på lördagar klockan 21. Namnet kommer från artisten Kirkas låt och det anger tonen för programmet. Det ska vara folkligt och lättillgängligt. Studion är avskalad. Det finns inga bokhyllor med trattgrammofon och böcker som man är van vid från den svenska förlagan. Istället roterar en guldglob bakom programledarna som gör mig både illamående och yr, innan tågresan ens har börjat.

Jag inser direkt att jag saknar programledaren Kristian Luuk och domaren Fredrik Lindström som avslappnat och med säker hand lotsar tittarna och deltagarna genom På spåret. Men där sitter en paljettklädd Jenni Poikelus och som parhäst och allsmäktig domare fungerar Riku Rantala. De är båda helt obekanta för mig och påminner mig än en gång om hur dålig koll jag har på finsk underhållning. Men jag sitter kvar och tittar. Tänker att jag ska ge Hengaillaan en chans.