Dödligt våld i parrelationer är allt oftare planerat – men kommer inte till myndigheters kännedom i tid

När en kvinna dör i Finland till följd av brott mot liv, är det i 60 procent av fallen hennes nuvarande eller tidigare partner som är skyldig.

Årligen dör 15–20 kvinnor av våld i parrelationer i Finland, vilket är mer än i de övriga nordiska länderna eller västliga Europa sett till befolkningsmängden.

I början av 2000-talet skedde en minskning, men den utvecklingen har avstannat. Och kring årsskiftet inträffade flera nya misstänkta dråp eller mord igen. Ett blev känt så sent som förra veckan där en man misstänks ha tagit livet av sin partner i Sjundeå.

– Ser vi över tid har de impulsiva gärningarna kopplade till alkohol och droger minskat. I stället har de planerades dådens andel ökat, säger Mikko Aaltonen, som är professor vid Östra Finlands universitet och har lett arbetet för en rapport om dödligt våld i parrelationer åren 2003–2018.

Den publicerades på tisdagen.

Nästan 40 procent av fallen har av polisen utretts som mord, det vill säga att de är planerade eller har begåtts på ett rått eller grymt sätt. Det är en högre andel än vid brott mot liv överlag.

Forskarna har använt både omfattande register och gjort närmare granskning av 26 domar eller förundersökningar.

Vissa typiska drag framträder.

Det har inte sällan förekommit våld i parförhållandet tidigare, och våldet har eskalerat. I det register som polisen för är uppskattningen att förövaren i åtminstone hälften av fallen har varit våldsam mot offret, och att lika många har hotat kvinnan.

– Sannolikt har våldet fortsatt redan en längre tid, och händelsen är inte den första, säger Mikko Aaltonen.

Undersökningen visar att svartsjuka framträder som ett vanligt motiv.

En skilsmässa eller en förestående skilsmässa eller separation är en tydlig risk. I en närgranskning av domar och förundersökningar hade hälften av fallen av dödligt våld föregåtts av en separation.

Offer och förövare är vanligen födda i Finland. De är i medelåldern och har barn.

Många hade en sämre socioekonomisk status, men är samtidigt i snitt mindre socialt marginaliserade än parter vid brott mot liv i allmänhet.

En majoritet av förövarna har varit misstänkta för något brott redan före brottet mot liv, och flera har bötes- eller fängelsedomar.

Undersökningen är gjord inom ramen för regeringens program för förebyggande av våld mot kvinnor. Ett syfte är att försöka förhindra våldet och dödsfallen.

Trots att det i så många fall har förekommit våld tidigare är polisanmälningarna få, likaså kontakterna med skyddshem. 

Bara en femtedel av offren har själva varit i kontakt med polis. Ungefär 5 procent har tagit sig till skyddshem och ännu färre har sökt besöksförbud. Nästan hälften har ändå berättat till en tredje person att de är rädda för personen, som senare tar deras liv. Det handlar oftast om en bekant eller vän.

Enligt Mikko Aaltonen känner många skam över sin situation, och kan också uppleva osäkerhet kring om den faktiskt är så allvarlig att en polisanmälan är aktuell.

Det kan också finnas en tanke om att man vill skydda familjen och inte involvera myndigheter.

– Självklart kan offer vara rädda för förövaren, och se en fara att personen triggas ännu mer av en anmälan.

Offren har ofta en hel del sjukvårdsbesök, och de ökar tydligt närmare brottet – till i snitt ett besök i månaden. De är ändå sällan kodade så att orsaken skulle vara våld.

– Det är säkert så att det finns fler situationer då ett ingripande skulle vara möjligt än de som utnyttjas.

En utmaning är enligt Aaltonen att fallen av lindrigare våld i parrelationer inte skiljer sig mycket från det som har en dödlig utgång. Det gör det svårare att förutse det våld som är mest akut att komma åt.

I övrig våldsbrottslighet är kännetecknen för det grova våldet tydligare.

Viktigt skulle enligt honom vara att fler lärde sig känna igen tecknen på våld. Ett förslag är också att det skulle skapas nya former att effektivare komma åt gärningspersonerna i tid.