Kriget sliter upp gamla trauman i Anna-Lena Laurén – i Pargas får hon balsam för själen

Journalisten Anna-Lena Laurén firar midsommar i Pargas – den första riktiga andningspausen sedan kriget i Ukraina bröt ut. När hon ser föräldrar till stupade soldater för sina ögon droppar tårarna ned på köksbordet. Inte bara för att de är helt vanliga, hyggliga människor, utan också för att de nu drabbas av en liknande förlust som Laurén burit med sig i 27 år.

Anna-Lena Laurén lånar den turkmeniska achal-tekén Alba av hästägaren i Pargas. Alba stånkar av förtjusning när hon får en kyss.– Ja, du är importerad från Tjeckien, eller hur? En sådan gris köpte de i säcken. Men du har inga sovjetiska fasoner som Myron. Titta hur han tigger, säger hon om en annan häst som glufsar på fotografens blixt i hopp om morot.
En efter en lunkar hästarna ned till ängsvägen. Ställer de frustande mularna mot stängslet och glor ned mot stalldörren. Scenen liknar en eriksgata. Men Anna-Lena Laurén är bara på fredagsvandring med achal-tekén Alba.
ANDRA LÄSER