Insändare: Teknologisk utveckling inte den enda välsignelsen för mänskligheten

12.12.2022 16:16
Leo Kolev argumenterar för byggandet av Lojobanan i sin insändare (HBL 1.12) med att motståndarna enbart fokuserar på kostnaderna och inte på de förmodade fördelarna banan skulle ha för invånarna i sydvästra Finland.
Tyvärr representerar Kolev med detta synsättet föråldrat tänkande där den teknologiska utvecklingen, innefattande en våldsam urbanisering, utgör den enda välsignelsen för mänskligheten. Det finns andra värden än att så snabbt som möjligt komma från en punkt till en annan och därigenom möjliggöra en exploatering av de natur- och miljövården som föreligger. Redan nu har historien bevisat att detta inte alls alltid utgör en välsignelse för mänskligt och ekologiskt välbefinnande.
Kolev för vidare fram västmetron som ett exempel på lyckad projektering och genomförande. Att jämföra västmetron med Lojobanan haltar redan i det att västmetron betjänar ett redan utbyggt närområde medan Lojobanan skulle dras genom i stort sett jungfruligt område. Visserligen har de första reaktionerna på västmetron varit i stort sett positiva, men redan nu börjar klagomålen om uteblivna smidiga och snabba bussförbindelser från huvudstaden till olika orter i Esbo spira fram.
Hur mycket pengar – sammanlagda kostnader två miljarder euro – hade inte kunnat sparas, om man i stället för att bygga västmetron hade utvecklat denna del av den kollektiva trafiken i form av smidiga elbussar. Pengar som hade kunnat investeras i att utveckla den sociala hälsovården samt äldreomsorgen och utbildningen.
Historien visar också att storprojekt, vilka finansieras med allmänna medel, i de flesta fall kommer att kosta upp till två-tre gånger så mycket som när projekten presenteras för allmänheten och beslutsfattarna. Sällsynta fall finns visserligen där kostnadskalkylerna i slutändan stämt. Det är mycket sällan omfattande projekt besluts på enbart konkreta och reala grunder, i de flesta fall fattas de rent känslomässigt redan i ett tidigt skede och manipuleras sedan fram genom att rucka på på de enskilda komponenterna för att göra det mera attraktivt.
Allt ovan anförda gäller även för liknande projekt såsom till exempel entimmesbanan till Tammerfors. Där är exemplet ännu mera krasst då man redan har en fungerande bana som bara behöver byggas ut och förbättras till minimala kostnader i jämförelse med vad en ny bansträckning skulle komma att kosta. Och allt detta för en tidsvinst på cirka 15 minuter! Argumentet att man skulle vinna mera arbetstid stämmer inte med tanke på de distansarbets- och kommunikationsmöjligheter man har nu för tiden.
Allt som allt rör det sig om en värdefråga, skall vi gräva ner ofantliga summor på att snabba upp våra fysiska kommunikationsmöjligheter, med allt vad det betyder för utarmningen av miljön samt åsidosättande av de mänskliga rekreationsmöjligheterna eller skall vi satsa på att leva ett miljöinriktat liv med mindre konsumtion och mera naturupplevelser. Jag rekommenderar Kolev att läsa Georg Henrik von Wrights ”Vetenskapen och Förnuftet”, med eftertanke.
Peter Catani, Vanda

ANDRA LÄSER